Välkommen till styrkecoachen Pavel Tsatsoulines värld....

Klippet nedan är en ganska typisk föreläsning av Pavel på någon av hans träningskurser. Denna gång förklarar han varför du får överlägset bättre träningsresultat genom att göra stora ökningar när du ska öka vikten. Du får alltså mycket bättre resultat med stora viktsteg, än små ”barnsteg” på 1-2 kg.

Jag gjorde en sammanfattning av hans argument från filmen:

• Rysk forskning visar att stora viktförändringar är överlägset små viktförändringar i att förmedla att kroppen ska bli stark, genom att man "chockar" kroppen med en högre vikt. Kroppen tänker "Wooow, vad är detta?!" och ser till att snabbt bli starkare.
• Genom att träna den fundamentala högvolymsträningen (enligt Pavel och ETK innebär det upp till 45-75 repetitioner tre gånger i veckan), så bygger du verklig styrka likt en stor "pyramidbas". Ju större bas, desto högre pyramid.
• Den tunga vikten tvingar kroppen att använda rätt teknik (high tension) för att kunna utföra lyftet, då blir snabbt stark.
• Färre vikter betyder färre val för hjärnan, du sparar på hjärnresurser som du istället kan använda i träningen.

När jag ser sådana här klipp med Pavel så har jag svårt att förstå att han är respekterad, vilket han faktiskt är i en del träningskretsar.

Varje gång jag hör denna typ av "ihopklippt" resonemang, som syftar till att få ihop ett visst förutbestämt kognitivt schema i huvudet, så tänker jag på den utmärkta boken "Hitlers bordssamtal i Führerhögkvarteret 1941–42" av Henry Picker - ändlösa monologer med privata gäster, stenografiskt nedskrivna av tjänstemän som satt med.

Referensen till Hitler är ingen ideologisk hopkoppling eller ett dåligt försök till "Hitlerargument", utan en liknelse till enfaldiga resonemang som bygger på att man plockar ihop små irrelevanta argument, som var för sig kan vara antingen korrekta eller felaktiga, och paketerar dem till en enda stor envägs-sanning, detta efter principen; ”många bäckar små gör en stor å”. Nej, det blir ingen stor å om bäckarna befinner sig långt ifrån varandra, på helt skilda höjd och i olika riktningar, för att göra en metafor. Men sitter man långt ifrån, så kan man tro det.

Samma snömos, samma bullshit.

Det finns även en artikel i samma ämne från 2013 med fler larviga argument, som "Baby steps rob you of an opportunity to man up against heavy weight", och som avslutas med de bevingade orden:

”The leap of faith between kettlebell sizes is really a leap of science and experience.”.

Är det definitionen av ”broscience”?

Under artikeln finns några kommentarer av en ”George”, den enda som tycks ifrågasätta dumheterna, bland annat om volymträningens effekter och den stora skillnaden när du är nybörjare. Speciellt ett stycke gillar jag, dock lyft ur sitt sammanhang, så gå in och läs hela:

"Trying to sell big jumps as working better than smaller jumps is like folks who insist that going on the Paleo diet will cause them to lose weight RATHER than cut calories. The fact is they ARE cutting calories (when it works), they just have a different focus and so they don’t notice they are doing it."

Poängen med ETK (Enter The Kettlebell) är ju att köra slitsamma och stora volymer med kettlebellpressar för att lyckas komma över de stora vikthoppen, t.ex: 20 till 24. Men om du har tillgång till mindre viktsteg, så borde ju ju också hela systemet med ETK falla ihop som ett korthus.

Det ska tilläggas att DragonDoor/RKC har mindre steg mellan vikterna på sina kettlebells; 10, 12, 14, 16, 18, 20 och 22 kg. Det faktum att DragonDoor är StrongFirsts konkurrent, samt att Pavel är en extremt konservativ tänkare, har troligen skapat ett kognitivt schema som ger upphov till sådana här pajasmonologer. 

Läs mer om RKC och Strongfirst här >>>