lördag 24 november 2012

Tungt och om människans mörkare sidor

Hand stand practice
Ab wheel  practice
Pistols practice

Kettlebell Muscle - Heavy day, Week 5
2x22 kg, 5 rounds of:
  • Double Clean x 5
  • Double Press x 5
  • Double Squat x 5
    (45 s. rest)
  • Double Push Press x 5
  • Double Squat x 5
    (45 s. rest)
Var som tur var i bra fas igår. Jobbigt fysiskt men inte lika jobbigt psykiskt som sist. 5,5 ton på under 15 min. Rock'n'roll. Om en vecka är hälften gjort!

Övriga KM-deltagare harvar på de också: SierraJoakim, Fredrik, Malin, Pedro och Eddie. Ett fint kollektivt lidande. Kunde bli riktigt fint om vi alla kunde avsluta KM samma fredag i januari. Några förslag hur det ska gå till då några ligger en eller två veckor efter? Ett förslag är att vi som ligger först helt enkelt kör en eller två veckor extra. :). I torsdags var det ett pass spinning igen. Svettigt, som sig bör.

Tidigare i höst har jag skrivit två off-topic-poster - Förändring av andra ordningen och Positiv ångest. Idag blir det återigen en lite längre text om något helt annat än träning. 

Sedan jag varit tonåring har jag, liksom många andra i min generation, varit djupt fascinerad av andra världskriget. Mitt intresse har varit tudelat. Den ena delen har kretsat kring militärhistoria i form av upprustning, vapenslag, strategier på fält och större slag. När jag tänker på hur mycket resurser som gick åt under detta krig så häpnar jag varenda gång. 100 miljoner människor tjänstgjorde i militära enheter runt om i världen. Lägg till att ungefär 60 miljoner människor dog direkt av krigets konsekvenser, militärer som civila, under sex år som kriget pågick. Bara under Operation Barbarossa, den 22 juni 1941 när Tyskland invaderade Sovjetunionen, stormade 4,5 miljoner tyska soldater (Axelmakterna) tillsammans med 600 000 motorfordon och 750 000 hästar längs en 2900 km lång front. Eller slaget vid Kursk i juli 1943, då Tyskland försökte återta kontrollen över en alltmer lyckosam sovjetarmé, och där 2 miljoner man och 6000 stridsvagnar brakade samman. För att inte tala om striderna i Stilla Havet mellan framför allt japaner och amerikaner som avslutades med två oerhört onödiga atombomber över Hiroshima och Nagasaki där  200.000 människor dog som en direkt följd. Folk dör där fortfarande, 67 år efteråt, av bombernas effekter genom cancer och högt blodtryck.

Sinnes, helt sinnes - tänker jag varje gång.

I andra änden har de politiska strömningar som ledde till allt detta varit i blickfånget, framför allt nazismen och fascismen. Särskilt har det nazistiska förintelseprogrammet av judar, romer, homosexuella och oliktänkande varit det som intresserat mig mest, både på ett politiskt som ett psykologiskt/socialpsykologiskt plan.

Jag tror inte på ondska och godhet som två diametrala motsatser - antingen eller - utan som ett kontinuum där vi alla rör oss fram och tillbaka längs, beroende på kontext. Kontexten kan vara av psykologisk, social och/eller samhällelig art och vi är inte mer än en produkt av vad denna kontext formar oss till. I slutändan har vi dock alltid ett eget val som vi måste ta ställning till.

Vi människor har en mängd skäl och orsaker som gör att vi handlar som vi gör. Ibland utför vi handlingar som skadar andra människor, fysiskt och/eller psykiskt. Ibland är det medvetna handlingar, ibland omedvetna. Ibland gör vi dem medvetna men rationaliserar handlingarna så hårt att vi lever med dem som självlögner, så att handlingarna i sig mer eller mindre blir osynliga för oss själva. Självfallet, i denna hårt påverkande omgivning, har vi ändå våra val i livet - val att göra "rätt". För många blir religionen, ideologin eller någon annan typ av sedelärande grupptillhörighet, en trygg tillflykt där man levereras färdiga "valpaket" som till viss del stämmer överens med ens "grundvärderingar". Detta måste ju nödvändigtvis inte vara dåligt, människor kan göra mängder av  fina saker tillsammans, så klart, men många av dessa "grupperingar" bygger på strikta, auktoritära, hierarkiska och patriarkala maktstrukturer, så som en gång militära organisationer var/är formade. Dessa drar i sin tur till sig människor som har en inställning till sin omvärld som handlar om att kontrollera sig själv genom att kontrollera andra. Detta förhållningssätt är för mig motsatsen till "frihet".

Inom socialpsykologin talar man om auktoritetsbunden personlighet. Denna personlighetstyp kännetecknas bland annat av; anpassning och underkastelse inför starkare personer, auktoritär aggressivitet (tendens till att leta upp, anklaga och bestraffa avvikande personer) och överförande av egen omedveten rädsla på yttervärlden. Det var just efter Andra världskriget som man intresserade sig för hur människor kunde handla som de gjorde i nazisternas utrotningsläger vilket bland annat medförde Stanley Milgrams berömda lydnadsexperiment 1963. Genom att låta helt ovetande försökspersoner utsätta skådespelare för gradvis ökande ”elchocker” visade man att människan var kapabel till i stort sett vad som helst, bara någon auktoritär person stod bredvid och sa; ”Var vänlig och fortsätt experimentet.”. 65 procent av försökspersonerna gav ”offren” dödliga el-stötar på 450 volt. Endast 35 procent gjorde motstånd mot experimentledaren och vägrade fortsätta.

BBC gjorde för ett par år sen en serie om människor och våld där man i ett av inslagen gjorde en kopia av Milgramexperimentet:



Se en 45-minuters svartvit film om originaltestet här >>>

Läs också vidare här: The Lucifer Effect - Understanding How Good People Turn Evil >>>


Det var mycket komplexa omständigheter som gjorde att Hitler kunde ta makten 1933 men man behöver inte vara något påläst geni för att förstå att det tyska folket inte röstade fram NSDAP med ett vallöfte om att gasa ihjäl miljoner judar eller starta ett krig mot mer eller mindre hela världen.

En stor del av tyska folket kände sig svikna och förrådda efter första världskrigets krigsslut. Dolkstötslegenden spädde på detta vilket Hitler galant utnyttjade på sin väg till makten. En "stark" ledare som visade EN riktning tillsammans med en (vålds)ideologi som tycktes stävja folkets rädsla och vända det nationella trauma som Tyskland hade upplevt efter kapitulationen av första världskriget - med enorma krigsskadestånd, massarbetslöshet och ekonomisk depression i kölvattnet - föll så klart många i smaken. Att detta skulle utlösa ett ännu värre nationellt trauma, som man fortfarande inte riktigt har återhämtat sig från, var det så klart ingen som räknade med.

Rädsla och trygghet är med andra ord viktiga markörer i förståelse till nazismens framgångar på 30-talet. Erich Fromm har i boken "Flykten från friheten" beskrivit det som att människan ofta får ångest av nyvunnen, eller kanske påtvingad, frihet, speciellt vid större förändringsprocesser i samhället där den auktoritära och konforma maktstrukturen faller samman:
"Fromms tes var att människan historiskt sett - ända sedan medeltiden - successivt lösgjort sig från tidigare auktoriteter. Det har inneburit ett framsteg. Men upplevelsen av att vara en individ - med ansvar för sitt eget liv - har samtidigt gjort människan osäker och rädd för denna nya frihet. Därför finns det en jordmån för auktoritära massrörelser som ger människor en (falsk) trygghetskänsla, menade han. För att möta detta bör det demokratiska samhället inte retirera utan istället vara offensivt för att lära människan att bära hennes nyvunna frihet." (Wikipedia)
De senaste två veckorna har dessa orsakssamband återigen blivit högst aktuella genom sverigedemokraternas järnrörsdebacle och efterföljande "politiska" kris. För mig har detta varit en enda lång julafton. Skadeglatt har jag fått åse en mycket tunn fernissa krackelera. Tyvärr tror jag dock inte att synliggörandet löser det egentliga problemet - att människor är otrygga och rädda. Rasism grundar sig till syvende och sist på hjärnans kategoriseringar och förenklingar av omvärlden. Tillsammans med rädsla och fördomar mot allt som inte är "som det ska vara" och en kontext som tillåter att detta blommar ut, får vi en produkt som kan sluta precis var som helst. För människan är exakt samma människa som för 80 år sen, tro inget annat.

Men om man tar fasta på Fromms teorier ovan så är kanske nuvarande politiska strömningar å andra sidan nödvändiga för att vi ska kunna komma vidare med vår demokratiska utveckling mot mångfald, jämställdhet och acceptans, och kanske helt och hållet frångå militära, auktoritära och elitistiska yttringar som tyvärr än så länge genomsyrar en hel del av vårt samhälle, mer eller mindre. Och de tillfällen det poppar upp nya yttringar av den gamla sorten - se det som en sista dödsstöt av ett utdöende släkte.

Jag vill avsluta detta lite annorlunda inlägg med en fantastisk version av "Hitler reacts". De flesta har säkert redan sett klippet men den är faktisk värd att se om i så fall, lika roligt varje gång. :)




Tillägg 4/12, 2012: Slutsatserna av Milgram-experimenten att människor är födda med en drift till blind lydnad har ifrågasatts i en nyligen publicerad studie där man hävdar att vi gör människor ont för att vi tror på det. Det håller jag delvis med om. Läs mer om studien här>>> 

8 kommentarer:

  1. Gillar verkligen dessa inlägg. Lika mycket dom jag gillar den andra bloggen, som jag såg fått en liten uppdatering.

    SvaraRadera
  2. Tack, Andreas, det kommer mer i ämnet! :)

    SvaraRadera
  3. Detta var mycket bra skrivet.Jag ser inte heller ondska och godhet som två skilda och motsatta begrepp utan som två aspekter av samma sak. Tror detta kan ligga till grund för mycket missförstånd i världen.

    Ser fram emot fler långa inlägg på din blogg!

    SvaraRadera
  4. Tack, Sierra! Ja, det dikotomiska förhållningssättet har dessutom förvärrats av det kristna arvet som alltid ser allting konformt och statiskt vad det gäller godhet/ondska. För mig existerar ingen ondska överhuvudtaget, mer än i fablernas värld.

    SvaraRadera
  5. Jag tycker absolut ni skall köra 2 extra veckor kb muscle. Självklart med målet " heavydayutanvila"!!!!!
    Gott jobb!

    SvaraRadera
  6. Kunde nästan misstänka detta, bra idé!

    SvaraRadera
  7. Tänkvärt. Stöter ständigt på rädsla och ser vad den kan göra med människor.

    SvaraRadera
  8. Ja, rädslan har många uttrycksformer onekligen...

    SvaraRadera