Hade under många år tränat på gym och kunde nog titulera mig som "gymråtta". Det var mycket fokus på att isolera muskler och få dem att växa men som tur var hade jag även en utgångspunkt att fria vikter var bäst för stabilitet och helkroppsstyrka. Körde därför mycket basövningar som marklyft, knäböj, pull-ups, dips och hantelpress. Dessutom var en stor drivkraft att bli stark vilket gjorde att fokus på muskelstorlek inte blev lika tydlig och jag körde alltid väldigt tungt med få repetitioner. Dessvärre lockades man dock ofta in i den maskinpark som stod uppstaplade på gymmen. Från att ha haft en matchvikt på 60-62 kg (181 cm) gick jag upp till 90 kg som mest runt 2005. Det var långt ifrån några kvalitetskilon utan jag var tämligen rund om magen ett tag. Jag var dock ganska stark och drog 190 i marklyft som mest (kroppsvikt 82-84 kg), 150 kg i knäböj och 2x50 kg i hantelpress med mera. Någon konditionsträning var det dock aldrig fråga om, förutom några perioder med spinning.
Hösten 1999 skadade jag mig när jag körde breda och djupa knäböj. Något kring vänster höftled vid ländryggen smällde till. Denna skada gick jag dumt nog inte till en läkare med utan istället till min kiropraktor som gjorde vad kiropraktorer brukar göra. Skadan blossade med jämna mellanrum upp, ett par gånger per år, ända fram till sommaren 2007 då jag åkte på ett ordentligt diskbråck i samma område (L5-S1). Akut till sjukhus, piller och kryckor.
Jag hamnade på rehab (IFK-kliniken i Göteborg) som uppmärksammade mig på hur core-musklerna samverkade med resten av kroppen. Jag höll därför på med balansboll och allehanda övningar hela hösten. Jag hade extra otur då diskinnehållet slog till en muskelnerv till vänster hamstring och vad. Detta medförde att jag haltade då jag inte kunde trycka ifrån med vaden ordentligt. Den värsta ischiassmärtan lade sig ganska snabbt men den skadade nerven tog sin tid att läka så jag haltade ett halvår innan vaden var stark nog att jag kunde gå obehindrat. I december 2007 köpte jag min första kettlebell vilket ledde till RKC-utbildningen i Danmark året därpå.
Kettlebellträning har inte bara lyft upp helhetsperspektivet i träningen utan också hjälpt mig att röra mig rätt, framför allt med höften. Idag kan jag inte böja mig och plocka upp något på golvet utan att tänka på att skjuta bak och använda höften. Min ländrygg har inte varit så bra på många år som den är idag, om någonsin. Jag har återupptagit både marklyft och squat och känner mig starkare än någonsin. Jag lyfter 202 kg i marklyft, vilket är mer än före diskbråcket, snatchar 32 kg 85 gånger på fem minuter och drar mig upp med tio kg i extravikt 18 gånger (pull-ups) med mera. Min kondition har aldrig varit så bra som den är idag, mycket på grund av de konditionsprotokoll jag kör med kettlebells, och blir bara bättre och bättre. Min rörlighet och smidighet har också ökat markant.
2010 genomgick jag även en vidareutbildning (RKC II) där jag klarade alla styrke- och teknikkrav utom ett - enarmspress med halva kroppsvikten. Detta på grund av alldeles för kort förberedelsetid samt axelproblematik genom medfödd skolios i övre delen av ryggen. Det viktigaste för mig var dock att deltaga, inte själva certifierngsnivån. Jag är även certifierad i FMS, men också i Indian Club (CICS) som jag tror mycket på för rörlighet och styrka i axlar. FMS är ingenting jag har praktiserat och ser konceptet ganska kritiskt idag. Indian club använder jag som uppvärmning då och då. Även för rehab och äldre är det en ypperlig lugn träningsform.
Jag har sedan 2008 sprungit med FiveFingers. Ombytet från kraftig hälisättning framför kroppen, till ett mer harmoniskt steg med fram- och mellanfoten, var ingen lätt resa. Efter flera år av mödosam träning fick jag tillfälligtvis stoppa löpningen på grund av att min vader inte klarade av påfrestningen. Troligen utvecklade jag gränsfall till compartment syndrome och hade riktigt ont ett tag. Tog under 2014 upp löpningen igen, men denna gång med svag dämpade zero-drop Merrell-sko. Efter att ha släppt tanken på framfotalöpning så fungerar allt mycket bättre igen!
Under åren 2010 till 2013 var jag delägare i Kettlebell Center som under denna tid utvecklades från en ganska okänd webbutik till en webbsida och auktoritetet i kettlebellsträning. Där drev jag också Kettlebell Centers träningslokal i Göteborg, där vi hade kurser och daglig träning. Jag låg bakom flera arrangemang - så som RKC i Göteborg 2012, fyra omgångar av Tactical Strength Challenge samt Progressive Calisthenic Certification - där jag planerade, utformade och framför allt skrev texter. En mycket lärorik tid! Idag har Kettlebell Center helt nya ägare och jag har ingen koppling dit längre, förutom en del material på webbsidorna som ligger kvar förstås.
Idag har jag börjat utforska skivstången mer igen. Jag gick Eleikos Powelift-utbildning hösten 2014 och jag planerar att börja gå mot tyngdlyftning. Ar sugen på att göra något nytt och träna teknik, då känns ryck och stöt som något att bita i. Parallellt tränar jag med kettlebell, mest snatch, men också lite kroppsviktsövningar, så som stående maghjul, levers och enarms pull-up.
Jag är egentligen utbildad personalvetare med inriktning mot arbets- och organisationspsykologi. Har även företagsekonomi, medie- och kommunikationsvetenskap, konfliktlösning, kriminologi och neuropsykologi i bagaget men har glidit in på annat - tillfälligtvis eller inte får framtiden utvisa. Jag älskar delar av den akademiska världen, så fortsätta plugga kommer jag nog göra då och då. Senast läste jag historia, hösten 2014. Vid sidan av mitt jobb på Chalmers har jag även sedan 2015 uppdrag som nämndeman i Tingsrätten.
Jag tror att människokroppen och träning är alldeles för komplicerat för att vara en "exakt lära" och håller mig ödmjukt till dem med gedigen akademisk kunskap om människokroppen och som under många år sysslat med träning, rehab och fysisk hälsa. Jag går sällan in i debatter eller i polemik mot dem som tror på något benhårt i inom detta, känns ofta helt meningslöst. Tro är en sak, veta är något annat nämligen. Framför allt är jag noga med att försöka separera känsla och förnuft för att på så sätt till fullo utnyttja de båda.
Jag hoppas att jag kan bidra med min lilla kunskap och erfarenhet samt inspirera andra med min träning.
Följ mig gärna på min facebooksida, där delas det dock inte bara om träning, utan en hel del samhällsfrågor och politik, så det kanske inte passar alla: Liljerosso >>>
Peace, love & understanding!
David Liljeros
Jag tror att människokroppen och träning är alldeles för komplicerat för att vara en "exakt lära" och håller mig ödmjukt till dem med gedigen akademisk kunskap om människokroppen och som under många år sysslat med träning, rehab och fysisk hälsa. Jag går sällan in i debatter eller i polemik mot dem som tror på något benhårt i inom detta, känns ofta helt meningslöst. Tro är en sak, veta är något annat nämligen. Framför allt är jag noga med att försöka separera känsla och förnuft för att på så sätt till fullo utnyttja de båda.
Jag hoppas att jag kan bidra med min lilla kunskap och erfarenhet samt inspirera andra med min träning.
Följ mig gärna på min facebooksida, där delas det dock inte bara om träning, utan en hel del samhällsfrågor och politik, så det kanske inte passar alla: Liljerosso >>>
Peace, love & understanding!
David Liljeros
