Intressant artikel i samma tidning om medierapportering som tar avstamp i "objektivitet" på TT:s redaktion 1945.
I dagens svårt icke-objektiva medievärld blir det nästan lite komiskt. Objektivitet handlar ju inte bara om hur man framställer nyheter utan hur man selekterar dem och där man finner ansvar hos både sändaren och mottagaren. Denna snuttifiering hos sändaren beror nödvändigtvis inte på åsikter eller politisk propaganda som har ett visst syfte utan av vad man tror att mottagaren vill ha. Mottagaren i sin tur snuttifierar och selekterar sitt läsande för att förstärka sina attityder och åsikter. Man väljer och tar till sig det som man vill höra, helt enkelt. Mediedrevet är t.ex. produkten av denna onda cirkeln och slutar i en fullständigt fel uppfattning av verkligheten hos människor som inte låter sitt intellekt stimuleras av en holistisk helhetssyn.
Vårt kristna dualistiska arv har dessutom lärt oss att dela upp världen i ett svartvitt förhållande. Detta dikotoma sätt att hantera omvärlden smittar givetvis av sig också när vi tar till oss medier. Inom psykologin talar man om splitting som syftar på vår benägenhet att uppleva objekten, eller oss själva, som antingen goda eller onda. Detta för att kunna hantera en del i taget och skapa ordning. Om detta psykologiska begrepp stämmer överens även i kulturer med icke-dualistiska religioner hade var intressant få veta mer om. Det sägs att grundstomen till de dualistiska religionerna grundades genom zoroastrismen 1500 år fKr av inte mindre än självaste Zarathustra. Så alltihop är kanske egentligen Zarathustras fel.
För att återgå till artikeln så kan man gotta sig lite åt utläggning till varför man inte kunde ha kvinnliga uppläsare och hur det genom redaktionens fantastiskt snabba handlande ibland kunde gå lite väl fort eller för att citera; "....kan snabbheten vara så stor, att den spelar oss små spratt". Historien som följer i texten låter som vilken modern och medial anka som helst.
Vårt kristna dualistiska arv har dessutom lärt oss att dela upp världen i ett svartvitt förhållande. Detta dikotoma sätt att hantera omvärlden smittar givetvis av sig också när vi tar till oss medier. Inom psykologin talar man om splitting som syftar på vår benägenhet att uppleva objekten, eller oss själva, som antingen goda eller onda. Detta för att kunna hantera en del i taget och skapa ordning. Om detta psykologiska begrepp stämmer överens även i kulturer med icke-dualistiska religioner hade var intressant få veta mer om. Det sägs att grundstomen till de dualistiska religionerna grundades genom zoroastrismen 1500 år fKr av inte mindre än självaste Zarathustra. Så alltihop är kanske egentligen Zarathustras fel.
För att återgå till artikeln så kan man gotta sig lite åt utläggning till varför man inte kunde ha kvinnliga uppläsare och hur det genom redaktionens fantastiskt snabba handlande ibland kunde gå lite väl fort eller för att citera; "....kan snabbheten vara så stor, att den spelar oss små spratt". Historien som följer i texten låter som vilken modern och medial anka som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar