Löpning, kallt vatten och drivkraft

Running, VFF: 5 km

En helt värdelös löprunda, vaderna så nej efter tio meter men jag sa ja och fortsatte. Som vanligt med andra ord. Nog om det.

Jag har flera gånger nämnt här att jag emellanåt badar och duschar kallt. Förr vägrade jag gå i vattnet om det var under 28 grader, och då ändå motvilligt. Vatten är liksom inte mitt "naturliga" element. Ändå är jag uppvuxen på västkusten, sittandes i olika typer av båtar under hela sommarperioder. Under vatten kan jag inte vara alls, men det är en helt annan historia.

När jag var i Italien förra gången började jag fastna för kallbad. Jag märkte att lederna mjuknade upp och rörligheten ökade - t.ex. var det enklare att göra pistols efter några dopp. Speciellt på morgonen fick man lite av en koffeineffekt där man både fysiskt och psykiskt blev pigg och alert. När jag senare dessutom hörde om en äldre gentleman på radion som menade att hans kalla duschar på morgonen hade förändrat hans liv började jag duscha kallt på morgonen jag också. Ett tag i alla fall, sen tog morgonens bekvämlighet och sissymentalitet över.

Men efter årets resa till Italien fick jag nytändning. Jag badade mycket i den kalla floden med 11-gradigt vatten och duschade även kallt så fort jag fick chansen. Och man vänjer sig. Nu duschar jag kallt varje morgon och är jag lite trött innan jag ställer mig i duschen (och ja, jag är en trötter tidigt på morgonen)  är jag definitivt mycket piggare och igång efteråt!

Jag står dock inte så länge, försöker räkna till tio vilket brukar räcka för mig, men jag tror att om man ska ha full effekt så bör man nog kylas ned under längre tid. Idag testade jag därför att ta med mig Gymbossen och satte den på en minut. Det var en väldigt lång minut men jäklar vad energi som frigjordes i kroppen! Ska försöka fortsätta med denna minut varje morgon framöver och sen öka på efterhand.

Det finns en del positiva effekter med kallt vatten, i alla fall om man använder nätet som informationskälla. En effekt sägs vara att det positivt för återhämtning och prestation, vilket Träningslära har skrivit lite om. Ytterligare positiva effekter sägs vara, och är hämtade från sidan The Art of Manliness (?):

• Ökar blodcirkulationen
• Lindrar depression
• Håller hud och hår friskt
• Stärker immunförsvaret
• Ökar testosteronhalten
• Ökar fertilitet (hos män)
• Ökar energin i kroppen och välbefinnandet

De enda två punkterna jag kan skriva under på är den första och sista, övriga kan naturligtvis ifrågasättas. Jag lämnar vidare forskning i detta ämne till läsaren.

Jag 2010 i kallt vatten

Armbryterskan Sarah Backman har skrivit en bra post om hur lust och känsla är de viktigaste faktorerna för motivation och att driva sig själv framåt. Det finns så många människor som fastnar i ett område eller jobb som inte intresserar dem det minsta men som omgivning förväntar sig att de ska hänge sig åt. Ofta är det naturligtvis föräldrar som är den stora boven i dramat men det kan också vara grupptryck, kompisar, samhälle och kultur som "visar vägen" vad man ska välja att göra med sitt liv. En del upptäcker att de har hamnat fel redan första året på universitetet, andra när de fyller 50, andra inte alls. Ofta blir det en kamp mellan att vara som alla andra samtidigt som man ska vara egen och speciell, vilket sällan är helt smärtfritt. Jag tycker nog samhället har blivit alltmer mer konformt och enkelspårigt bara de sista tio åren, samtidigt som de individualistiska tongångarna blir allt starkare. Det är lite märkligt och motsägelsefullt onekligen.

Samtidigt tror jag att den gamla klassiska auktoritära devisen - ofta associerad till industrialismens rätlinjära tankebanor, där vi uppfostras till vad vi ska tycka, tänka och känna - långsamt är på väg bort. Fler och fler företag inser idag att motivationen är den viktigaste faktorn i en rekrytering och att motivation kommer inifrån - inte från att pappa har sagt att du ska bli ingenjör eller advokat.

Men att verkligen lyssna på vad man själv vill och ge blanka f-n i vad andra tycker, så länge man inte skadar andra naturligtvis, eller ohämmat sätter käppar i hjulet för andras önskemål och vilja, är kanske inte helt enkelt om man samtidigt vill upprätthålla något slags socialt liv. Det är en balansgång, men det är en balansgång man själv väljer att gå och så länge man kan upprätthålla denna balans tillfredsställande, med allt vad det innebär, så tror jag detta stärker ens egen tillvaro på alla plan.

Eller för att citera Orson Welles:

“We're born alone, we live alone, we die alone. Only through our love and friendship can we create the illusion for the moment that we're not alone.”

Om man läser ovan strof och får en dålig känsla, då tycker jag man ska läsa den igen, och igen, och igen, tills man verkligen förstår innebörden. Bara insikten är en styrka i sig, tror jag i alla fall.

Om ni vill gå ett steg längre och förkovra er vidare i ämnet ensamhet så lyssna på Oförnuft och Känsla på P1 om ensamhet som tar upp lite olika intressanta perspektiv.