The Vegetarian Myth

CrossFit Nordic delar med sig av Marks Daily Apple lästips där en av boktitlarna fångade mitt intresse - The Vegetarian Myth av Lierre Keith.

Jag tycker mycket om kött men jag tycker också om grönsaker och vegetariska rätter. Samtidigt funderar man en del hur bra kött är och om det var meningen att vi en gång skulle äta kött. Kött är å andra sidan en viktigt proteinkälla så därför är det svårt att köpa vissa argument rakt av. Vissa teorier utgår från att stenåldersmänniskans kost är den som en gång var ämnad för oss långt innan agrikulturen, men å andra sidan skulle man ju kunna tänka sig att människan under årtusenden mycket väl genom det naturliga urvalet och anpassning har genomgått en förändring till att äta vad vi äter idag.

Inget av detta försvarar att vi har dåliga matvanor idag men det betyder heller inte att allt är dåligt. En pizza blir till exempel inte dålig bara för att det är en pizza eller en sallad blir inte näringsfattig bara för att den säljs på McDonalds. Det är helt enkelt en ganska komplex fråga utan enkla svar, i alla fall om man slutar tro på en viss linje. Att tro är nämligen den enkla och breda vägen, för att göra en bibeltanknytning. Att välja i livet efter logiska, rationella och ifrågasättande förklaringsmodeller utan enkla svar, är desto svårare och en smal väg många gånger.

Lierre Keith har i tjugo år varit miljöaktiv vegan på en nivå där hon inte ens kunnat flytta en mördarsnigel från sin trädgård i rädsla för att den skulle råka illa ut, men av olika anledningar börjar hon äta kött igen. Denna hennes approach i livet kan man utan direkt specialistkunskap om det mänskliga beteendet kunna fastslå grundar sig på en stark och grundläggande moralisk tro om vad som är det "det rätta". När en människa 'väckts' från en mycket dogmatisk och svartvit livsåskådning är det vanligt att denne helst inte vill kännas vid sina tidigare tillkortakommanden eller så byter man till en polariserad motsatt sida. Det är dock svårare att försöka stanna upp och nyanserat försöka analysera båda sidor samt kritisera sig själv på ett lika nyanserat sätt.

Som jag förstår av vad jag läst om boken så verkar det som hon är ärlig och kan kritisera både sig själv och rörelsen. Förvisso verkar hon gå hårt åt agrikulturen men må så vara, jag tycker ändå det är spännande när människor börjar argumentera mot sig själva och släpper rationaliseringarna. Det är lätt att vara kritisk mot andra men den främsta och viktigaste uppgiften i att ha en kritisk ansats till sin omvärld är att kritisera sina egna antagande och slutsatser. Utan självkritiken kommer vi tyvärr inte längre än Israel-Palestina konflikten.

Jag har inte läst boken själv men hittade den helt gratis på Google Books, här är länken. Kanske är någon intresserad. Läs i alla fall förordet, det fångar nog intresset för en del.