Kände mig stark idag och det enda som strejkade, redan i FÖRSTA setet, var mjölksyran i axlarna. Helt fruktansvärt, skrek gjorde jag allt vad jag kunde. Som en del känner till ligger vår lokal under en kyrka och var det någon där ikväll vet jag inte vilka associationer de fick - Pulp Fiction, kistor och röda bollar?
Nåväl, jag tog mig igenom passet i alla fall. Nästa vecka påbörjar vi fas två av Kettlebellbell Muscle där "chains" ligger inbäddad i complexen, i detta fall clean. Hälften gjort, dj-gt bra jobbat ni som kommit så långt!
Jocke och Sierra utslagna efter dagens KM-pass.
Snart är det 2013 och innan dess är vi några som har antagit utmaningen att göra en stående repetition med maghjulet. Jag har en gammal post om hur man genom lite olika övningar kan utveckla progressionen dit men idag kom jag på den hittills bästa - med gummiband, såklart! Mest hjälp i bottenläget där det är som tyngst - världsbäst!
Det var knappt jag klarade de sista seesaw-pressarna och de var verkligen inte snygga kände jag. Snatcharna kändes dock bra.
Bra att vi går in i period 2 (vecka 7-12) nästa vecka där vi backar tillbaka igen. Periodisering har ju som syfte att återkommande backa tillbaka för att låta kroppen återhämta sig. Det är ju själva poängen.
En repris på den kanske roligaste scenen med den svenska kocken i The Muppet Show:
Vila från träning hela helgen vilket behövdes. Kör ju ändå fem dagar på raken och vila efter det är behövligt. Sista veckan inför programändring vecka 7-12. Gick och värpte en timma krinbg kloten inna jag kom igång. Tungt som f-n var det men kändes rätt stabilt ändå....
Svettängel 2.0
Fick inget motstånd sist bland medresenärerna att köra två veckor till, så då kör vi så tycker jag! Hur dessa veckor ska se ut vet jag inte än, kanske vecka 11 och 12 igen?
Landhammar, jag vet att du ångrar dig.
Johny Benidze med sina 63 kg gör 137 jerks på tio minuter med dubbla 32:or ...
Var som tur var i bra fas igår. Jobbigt fysiskt men inte lika jobbigt psykiskt som sist. 5,5 ton på under 15 min. Rock'n'roll. Om en vecka är hälften gjort!
Övriga KM-deltagare harvar på de också: Sierra, Joakim, Fredrik, Malin, Pedro och Eddie. Ett fint kollektivt lidande. Kunde bli riktigt fint om vi alla kunde avsluta KM samma fredag i januari. Några förslag hur det ska gå till då några ligger en eller två veckor efter? Ett förslag är att vi som ligger först helt enkelt kör en eller två veckor extra. :). I torsdags var det ett pass spinning igen. Svettigt, som sig bör.
Tidigare i höst har jag skrivit två off-topic-poster -Förändring av andra ordningen ochPositiv ångest. Idag blir det återigen en lite längre text om något helt annat än träning.
Sedan
jag varit tonåring har jag, liksom många andra i min generation, varit djupt fascinerad av andra världskriget. Mitt intresse har varit tudelat. Den ena
delen har kretsat kring militärhistoria i form av upprustning,
vapenslag, strategier på fält och större slag. När jag tänker på hur mycket resurser som gick åt under detta krig så häpnar jag varenda gång. 100 miljoner människor tjänstgjorde i militära enheter runt om i världen. Lägg till att ungefär 60 miljoner människor dog direkt av krigets konsekvenser, militärer som civila, under sex år som kriget pågick. Bara under Operation Barbarossa, den 22 juni 1941 när Tyskland invaderade Sovjetunionen, stormade 4,5 miljoner tyska soldater (Axelmakterna) tillsammans med 600 000 motorfordon och 750 000 hästar längs en 2900 km lång front. Eller slaget vid Kursk i juli 1943, då Tyskland försökte återta kontrollen över en alltmer lyckosam sovjetarmé, och där 2 miljoner man och 6000 stridsvagnar brakade samman. För att inte tala om striderna i Stilla Havet mellan framför allt japaner och amerikaner som avslutades med två oerhört onödiga atombomber över Hiroshima och Nagasaki där 200.000 människor dog som en direkt följd. Folk dör där fortfarande, 67 år efteråt, av bombernas effekter genom cancer och högt blodtryck.
Sinnes, helt sinnes - tänker jag varje gång.
I andra änden har de politiska strömningar som ledde till allt detta varit i blickfånget, framför allt nazismen och fascismen. Särskilt har det nazistiska
förintelseprogrammet av judar, romer, homosexuella och oliktänkande varit det som intresserat mig mest, både på ett politiskt som ett psykologiskt/socialpsykologiskt plan.
Jag tror inte på ondska och godhet som två diametrala motsatser - antingen eller - utan som ett kontinuum där vi alla rör oss fram och tillbaka längs, beroende på kontext. Kontexten kan vara av psykologisk, social och/eller samhällelig art och vi är inte mer än en produkt av vad denna kontext formar oss till. I slutändan har vi dock alltid ett eget val som vi måste ta ställning till.
Vi människor har en mängd skäl och orsaker som gör att vi handlar som vi gör. Ibland utför vi handlingar som skadar andra människor, fysiskt och/eller psykiskt. Ibland är det medvetna handlingar, ibland omedvetna. Ibland gör vi dem medvetna men rationaliserar handlingarna så hårt att vi lever med dem som självlögner, så att handlingarna i sig mer eller mindre blir osynliga för oss själva. Självfallet, i denna hårt påverkande omgivning, har vi ändå våra val i livet - val att göra "rätt". För många blir religionen, ideologin eller någon annan typ av sedelärande grupptillhörighet, en trygg tillflykt där man levereras färdiga "valpaket" som till viss del stämmer överens med ens "grundvärderingar". Detta måste ju nödvändigtvis inte vara dåligt, människor kan göra mängder av fina saker tillsammans, så klart, men många av dessa "grupperingar" bygger på strikta, auktoritära, hierarkiska och patriarkala maktstrukturer, så som en gång militära organisationer var/är formade. Dessa drar i sin tur till sig människor som har en inställning till sin omvärld som handlar om att kontrollera sig själv genom att kontrollera andra. Detta förhållningssätt är för mig motsatsen till "frihet".
Inom socialpsykologin talar man omauktoritetsbunden personlighet. Denna personlighetstyp kännetecknas bland annat av; anpassning och underkastelse inför starkare personer, auktoritär aggressivitet (tendens till att leta upp, anklaga och bestraffa avvikande personer) och överförande av egen omedveten rädsla på yttervärlden. Det var just efter Andra världskriget som man intresserade sig för hur människor kunde handla som de gjorde i nazisternas utrotningsläger vilket bland annat medförde Stanley Milgrams berömda lydnadsexperiment 1963. Genom att låta helt ovetande försökspersoner utsätta skådespelare för gradvis ökande ”elchocker” visade man att människan var kapabel till i stort sett vad som helst, bara någon auktoritär person stod bredvid och sa; ”Var vänlig och fortsätt experimentet.”. 65 procent av försökspersonerna gav ”offren” dödliga el-stötar på 450 volt. Endast 35 procent gjorde motstånd mot experimentledaren och vägrade fortsätta.
BBC gjorde för ett par år sen en serie om människor och våld där man i ett av inslagen gjorde en kopia av Milgramexperimentet:
Det var mycket komplexa omständigheter som gjorde att Hitler kunde ta makten 1933 men man behöver inte vara något påläst geni för att förstå att det tyska folket inte röstade fram NSDAPmed ett vallöfte om att gasa ihjäl miljoner judar eller starta ett krig mot mer eller mindre hela världen.
En stor del av tyska folket kände sig svikna och förrådda efter första världskrigets krigsslut. Dolkstötslegenden spädde på detta vilket Hitler galant utnyttjade på sin väg till makten. En "stark" ledare som visade EN riktning tillsammans med en (vålds)ideologi som tycktes stävja folkets rädsla och vända det nationella trauma som Tyskland hade upplevt efter kapitulationen av första världskriget - med enorma krigsskadestånd, massarbetslöshet och ekonomisk depression i kölvattnet - föll så klart många i smaken. Att detta skulle utlösa ett ännu värre nationellt trauma, som man fortfarande inte riktigt har återhämtat sig från, var det så klart ingen som räknade med.
Rädsla och trygghet är med andra ord viktiga markörer i förståelse till nazismens framgångar på 30-talet. Erich Fromm har i boken "Flykten från friheten" beskrivit det som att människan ofta får ångest av nyvunnen, eller kanske påtvingad, frihet, speciellt vid större förändringsprocesser i samhället där den auktoritära och konforma maktstrukturen faller samman:
"Fromms tes var att människan historiskt sett - ända sedan medeltiden - successivt lösgjort sig från tidigare auktoriteter. Det har inneburit ett framsteg. Men upplevelsen av att vara en individ - med ansvar för sitt eget liv - har samtidigt gjort människan osäker och rädd för denna nya frihet. Därför finns det en jordmån för auktoritära massrörelser som ger människor en (falsk) trygghetskänsla, menade han. För att möta detta bör det demokratiska samhället inte retirera utan istället vara offensivt för att lära människan att bära hennes nyvunna frihet." (Wikipedia)
De senaste två veckorna har dessa orsakssamband återigen blivit högst aktuella genom sverigedemokraternas järnrörsdebacle och efterföljande "politiska" kris. För mig har detta varit en enda lång julafton. Skadeglatt har jag fått åse en mycket tunn fernissa krackelera. Tyvärr tror jag dock inte att synliggörandet löser det egentliga problemet - att människor är otrygga och rädda. Rasism grundar sig till syvende och sist på hjärnans kategoriseringar och förenklingar av omvärlden. Tillsammans med rädsla och fördomar mot allt som inte är "som det ska vara" och en kontext som tillåter att detta blommar ut, får vi en produkt som kan sluta precis var som helst. För människan är exakt samma människa som för 80 år sen, tro inget annat.
Men om man tar fasta på Fromms teorier ovan så är kanske nuvarande politiska strömningar å andra sidan nödvändiga för att vi ska kunna komma vidare med vår demokratiska utveckling mot mångfald, jämställdhet och acceptans, och kanske helt och hållet frångå militära, auktoritära och elitistiska yttringar som tyvärr än så länge genomsyrar en hel del av vårt samhälle, mer eller mindre. Och de tillfällen det poppar upp nya yttringar av den gamla sorten - se det som en sista dödsstöt av ett utdöende släkte.
Jag vill avsluta detta lite annorlunda inlägg med en fantastisk version av "Hitler reacts". De flesta har säkert redan sett klippet men den är faktisk värd att se om i så fall, lika roligt varje gång. :)
Tillägg 4/12, 2012: Slutsatserna av Milgram-experimenten att människor är födda med en drift till blind lydnad har ifrågasatts i en nyligen publicerad studie där man hävdar att vi gör människor ont för att vi tror på det. Det håller jag delvis med om. Läs mer om studien här>>>
Det gick faktiskt riktigt bra idag till skillnad från de sista gångerna. Inte ens hälften så jobbigt som förra lätt dag. Körde samtidigt med Sierra och det fungerade fint.
Cool samling med kettlebells. Ingen aning om vad de säger men man kan väl anta att det handlar om just, kettlebells.
Snatch, 20 kg: [5/5] x 2 Snatch, 24 kg: [5/5] x 2 VO2-max, snatch, 24 kg: [7 reps, 15/15] x 36 Total: 252 reps, 6.048 kg; 18:00 min
Ökade på med 6 set från PR för några veckor sedan och nådde därför 6 ton flyttad järn på 17 minuter. Det var trögt i början men fick igång kadensen bättre efter hand. 40 set och halvvägs snart.
Här har ni killen som springer på alla fyra. Han har tränat i nio år och målet är tydligen att slå Usain Bolts rekord på 100 meter - 9.58 sekunder. Lycka till, säger jag.
Idag var det ännu ett ångestpass. Det är nu man återigen börjar fundera över varför man började IGEN. Outgrundliga är hjärnans vindlingar, minst sagt. Många hävdar att det jämt ska vara roligt att träna. Ärligt talat, då hade jag inte gjort många pass i mitt liv.
Hand stand practice Ab wheel practice Ring dips: [5] x 5 Kettlebell Muscle - Heavy day, Week 2x22 kg, 4 rounds of:
Double Clean x 5
Double Press x 5
Double Squat x 5 (45 s. rest)
Double Push Press x 5
Double Squat x 5
(45 s. rest)
Ett riktigt svettigt pass igår. Kände mig i ofas redan från början och den kortare vilotiden sög fetvadd.
Idag var jag på ett spinningpass för andra gången på kort tid. Körde lite spinning förr om åren men det var ett tag sen nu. Spinning är väl en av de få saker som jag kan gilla som gruppass - man behöver inte bry sig om andra, man kan gå in i sig själv, det är jag och cykeln, inget annat. Suits me. Passar bra nu också när jag inte springer och därmed kan hålla på med lite längre konditionspass också.
En gammal favorit som jag länkat förut. Tycker detta är en av de coolaste parkour/freerunning-filmerna jag sett. Otroligt skön känsla rakt igenom. Ryssar.
Ett set mindre och 15 sekunder kortare vila. Har inte haft sån fruktansvärd mjölksyraattack i axlarna sedan jag började den här omgång KM, precis så att jag stod ut med smärtan i sista seesaw-pressen. Kortare vila gör skillnad om mjölksyratåligheten inte är på topp. Sierra i sin tur kände ingen större skillnad verkade det som. Hur var det för er andra som är i vecka fyra?
Efter att både medium och lätt dag gick så bra i veckan så var jag inte riktigt beredd på att det skulle vara så tungt som det var. Fick tyvärr stöta upp sista pressen, helvetes tungt blev det. Körde inte gemensamt med de andra utan senare, istället filmade jag. Pedro, du får komma ner och köra nån dag! ;)
Lång arbetsdag och kom hem sent. Hade en blodblåsa i vänsterhand från igår och ville inte att den skulle gå sönder. Hittade ingen sporttejp eller likande utan tog sån där tunn kirurgtejp för att skydda den lite. När jag väl skulle köra på tog jag även lite kritpasta på handen. En fiskmås borde kunna räkna ut att alkoholen skulle lösa upp limmet och fick därför kletigt lim över hela handen. Fick slita bra med snatcharna när de fastnade i limmet hela tiden på vägen ned. Försökte få bort det under vilan men det var omöjligt utan att använda vatten. Mardröm hemma på klinkersgolvet i köket. Nåväl, det gick bra till slut. Kändes jobbigare förra veckan.
På Kettlebell Center hade de mycket roligare - Sierra, Malin, Fredrik och Eddie:
Snatch, 20 kg: [5/5] x 2 Snatch, 24 kg: [5/5] x 2 VO2-max, snatch, 24 kg: [7 reps, 15/15] x 26 Total: 182 reps, 4.358 kg; 13:00 min
Handen var inte riktigt läkt sen förra gången så det blev samma volym som sist. Irriterande, hade kunnat köra flera minuter över 30 set kändes det som. Körde för första gången VO2-max med fler än jag själv i köket - tillsammans med Joakim och Sierra och med samma Gymboss som pep. Joakim samma kadens med 24 kg och Sierra först med kadens 6 men tyckte det gick för långsamt och ökade till kadens 7 efter 10 minuter (16 kg). Jag hade lite svårt att hålla ett bra och jämt tempo, körde på lite onödigt snabbt ibland, men det var nog bara ovanan att inte köra själv. Joakim bröt efter 30 set, Sierra efter 40.
Inne i vecka tre redan, det går undan! Det gick bra idag. Körde i köket och filmade en snutt (nedan). Sierra, Malin, Joakim, Pedro och Fredrik sliter på de med. Malin och Fredrik ligger 1-2 veckor efter pga förkylningar.
I lördags var jag på Primal Move Fundamentals 1 Certification Course av och med Tommy Blom på Fighter Center. Vi var närmare 19 personer och det var bra stämning. Joakim, Sierra och Malin var också med och jag tror speciellt Malin hade roligt :) Tommy visade som vanligt att han har en väldigt bra kroppskontroll och vet var den är i alla lägen. Hur han kommer ihåg alla övningar vete fasen, imponerande.
Under nio timmar drog vi igenom ca 150-200 övningar och dess variationer vilket kanske blev lite väl mycket kan jag tycka. I slutet vart det riktigt snurrigt. Men allt finns att ladda ned på nätet som manual och film vilket är tur det, för jag kommer ärligt talat inte ihåg mycket av det. En del rörelser var helt okej och lite roliga, speciellt de där man rullade, men jag blev ganska stel och trött i ländryggen vilket jag inte känt på länge, väldigt länge - nya rörelser, gamla vanor. Kändes fortfarande idag men efter KM-passet var det borta.
Jag var egentligen mest där för att se vad det är för något, Primal Move har ju florerat omkring ett tag på Facebook och jag var mest lite nyfiken. Sierra har skrivit om det, men också Joakim.
Ring dips: 5, 5 Ring dips +5 kg: 1 Ring dips +10 kg:1 Ring dips +15 kg: 1 Ring dips +20 kg: 1 Ring dips +25 kg: 1 Ring dips +30 kg:1 Ring dips +35 kg: 1 Handstand practice
KM kändes väldigt mycket bättre än förra fredagen, men så var volymen i dips mycket lägre än sist också. Denna gång maxade jag med 35 kg extra och får väl anta att det är ett typ av PR. Se film nedan.
Det finns tre riktigt jobbiga saker med Kettlebell Muscle. Det första är naturligtvis flåset när man blandar ballistics och grinds om vart annat. Det andra är mjölksyran i axlarna, mitt största problem för övrigt. Det tredje är psyket - tre månader med ett och samma j-a program tar knäcket på vem som helst. Vissa klarar tydligen inte av nåt av det, som Henrik Landhammar>>> ;)
Allvarligt talat så måste man nog ha KM-programmet som huvudprogram och inte vid sidan om som ett extraprogram, i annat fall tröttnar man nog på det fort. Henke, du är förlåten. :)
