Jämförelser
Vad är det då för skillnader mellan RKC och StrongFirst idag, matchar de varandra? Om vi börjar med inplanerade certifieringar så ser det ganska likt ut till en början, men om man gräver lite mer så blir bilden en annan. I tabellen nedan jämför jag de båda organisationerna.
Tabellen visar
inplanerade kurser och cert i
april, så det är inga absoluta eller genomsnittliga siffror om genomförda cert. Egentligen borde man se på genomförda kurser för att det ska vara helt rättvist, men det är lite lurigt att ta reda på i efterhand.
Båda har så kallade "early-bird" som innebär att man får rabatt om man anmäler sig tidigt. Dragon Door utnyttjar detta mest och har flera "early-bird"-steg med rabatter. Jag har även tagit med certen i kroppsviktsträning, PCC och SFGBW. Inga övriga kurser eller cert är dock inkluderade, som t.ex. för skivstång och sandbags.
Jag har även tagit med HKC (Hardstyle Kettlebell Certification) och
motsvarande endagskurs för SFG - SFGKC. HKC är dock en
certifiering. Av den anledningen kan de ta dubbelt så
mycket betalt, ca 600 dollar, mot SFGKC 300 dollar. Personligen har jag
alltid tyckt
att HKC har varit en för dyr certifiering. När man startade HKC för
ett antal år sedan kunde man senare dra av det beloppet från RKC-avgiften om man genomförde
den inom ett år, vilket vara ganska vettigt. Den möjligheten har dock
tagits bort. En endagarskurs för att lära sig swing, goblet squat och
get-up för 5-6.000 kronor av en RKC Senior är väl kanske lite mastigt, speciellt idag efter kompetensdränaget. SFGKC är som sagt ingen
certifiering, men där får man å andra sidan även lära sig military press och man får det för under halva priset. Alltid något.
Vid en första anblick ser det ju ganska jämnt ut. StrongFirst har lite fler certifieringar och kurser men inte överdrivet, undantaget kroppsviktcerten där PCC visar musklerna. Det som dock sticker ut är StrongFirsts utbredning i resten av världen, där SFG finns representerat i elva länder och RKC i bara fyra.
Men det som inte tabellen visar, och som verkligen skiljer de båda åt, är storleken på certen. Låt oss göra en jämförelse med två senare cert. StrongFirst hade en tillställning i Chicago i slutet av april och Dragon Door en RKC I i Santa Monica en månad tidigare. Jag har placerat RKC-certet nere till höger i bilden nedan
Nu var SF-certet i rättvisans namn ett cert för både nivå I och II (85 respektive 70 deltagare), men det går å andra sidan inte att hitta något RKC II-cert på DD från det senaste året. Ovan collage får därför visa vilket cert som motsvarar ett land bäst med 317 miljoner invånare. StrongFirst drar helt enkelt mycket mer folk, jag tror de flesta är överens om det.
Detta betyder verkligen inte att störst alltid är bäst, men man måste ha med i beaktning att Dragon Door idag har mindervärdeskomplex över att en gång ha varit störst och nu har blivit en nära på en obetydlig aktör i dessa sammanhang. Det kommer att medföra att Dragon Door kommer att göra allt för att försöka mäta sig med Strongfirst, hur fånigt det än kommer att te sig. Då en del av värdet tidigare handlade om storleken på RKC-certen och dess community, medföljer det nuvarande låga deltagarantalet att RKC:s varumärke devalveras, rejält. Det är därför man fortfarande måste försöka se stora ut och allt ska liknas vid StrongFirst, till och med smycken.
Men PCC då? Boken Convict Conditioning, som PCC bygger på, har sålt otroligt bra. Det är Dragon Doors absoluta bästsäljare jämte Enter the Kettlebell. Här visar det vad publicisten Dragon Door är bra på - publikationer. Convict Conditioning är också en stor personligen favorit och jag fastnade direkt i den när den kom. Kanske inte så mycket på grund av det ganska konservativa träningsupplägget, utan mer litterärt. Det är helt enkelt väldigt kul att läsa den. Paul Wade är Dragon Doors bästa skribent, i alla fall i min mening.
Det var därför inte helt förvånande när Dragon Door startade upp en certifieringskurs som var kopplad till boken, här fanns det naturligtvis pengar att hämta. PCC fick en bra start och har hittills varit lyckosamt. Det hittills största certet har dock lite ironisk nog inte varit i USA, utan i
Sverige. Att just gruppbilden från Göteborg har legat som omslagsbild på Dragon Doors facebooksida i över ett halvår är alltså ingen slump. Men det förvånar mig ärligt talat att man inte drog mer än 25 deltagare på certet i april i USA. Detta innebär å andra sidan att det var en instruktör på åtta deltagare, vilken ger en mycket bättre kvalitetsratio än certet i Sverige, och det är i alla fall positivt.
Man kan nog se det som ganska troligt att den internationella organisationen
World Street Workout & Calisthenics Federation eller
Barstarzz och liknande i framtiden skapar egna instruktörscertifikat och jag tror inte att de ser PCC som något alternativ egentligen. Deras rörelse är ju "street"-baserat där gräsrötter bygger organisationen. När därför ett stort kommersiellt företag dyker upp och dikterar om hur man ska ta sig an deras huvudsyssla, så blir det ju självklart friktion. Å andra sidan är nog bröderna Kavadlos om någon de rätta personerna att bygga broar till dessa communities, även om de i dessa kretsar många gånger ses som alltför kommersiella. Samtidigt är det lite intressant att se exempelvis Barstarzz betala annonsklipp på YouTube. Att pengar kommer att styra dessa organisationer i framtiden är nog inget förvånande - money talks i slutändan, även för idealister.
Frågan är hur mycket pengar man tjänar på att sälja instruktörskurser i kroppsviksträning. Kanske med höga deltagarvolymer och låg insats (läs; få instruktörer och låga omkostnader). Poängen med RKC var/är att certifierade instruktörer ska promota RKC kettlebells så att dessa säljs. Vilken merförsäljning ska PCC generera? Convict Conditioning via Amazon? Eller möjligtvis
NeuroGrip? Eller kanske övertyga redan certifierade instruktörer att certifiera sig två gånger till? Tveksamt.
StrongFirst har som bekant även de en kroppsviktscertifiering (SFGBW) men det har nog aldrig tänkt bli något typ av bästsäljare, utan är mer tänkt som ett komplement till deras övriga kurser. Approachen är dessutom hopplöst "old" och funkar inte alls med dagens streetworkout-kultur. Där är i alla fall Dragon Door rätt ute.
Det går naturligtvis att raljera ganska mycket över det här, men poängen är att man inte ska förblindas av att publicisten Dragon Door har 85.000 följare på Facebook, får 140 delningar på en postning eller hamnar på 10-i-topplistan bland Amazons kindle-böcker. Jodå, de tjänar nog sina pengar på att sälja e-böcker, men i slutändan är det kettlebells som har varit deras stora kassako och skulle driva RKC:s och DD:s varumärke framåt. Att försöka blåsa upp Dragon Doors varumärke handlar helt enkelt om att de är hårt pressade, kanske till och med desperata, som någon uttryckte det. Det handlar om att
synas, inget annat.
Kvantitet kontra kvalitet
Om man skrapar lite på ytan inser man ganska snart att RKC:s storslagna tider helt enkelt är förbi. Jag ställer mig ytterst tveksamt till att RKC kan bli något att räkna med i framtiden. I slutändan kommer konkurrensen och jakten på omsättning att tumma på kvalitet, såväl utbildnings- som produktmässigt. Att kvaliteten kommer på skam redan idag såg man på
PCC-certet i Göteborg som mer handlade om att få så många på gruppfotot som möjligt än att upprätthålla en god kvalitet på utbildningen. Detta tar mig emot att säga när jag samtidigt uppskattar bröderna Kavadlos insatser väldigt mycket. Men fakta är ändå fakta och någonstans har jag en känsla av att det där samarbetet inte kommer att vara för evigt. Har man bara volym i åtanke så blir det ungefär som de nätverksföretag som endast har distributionsnätet i fokus, där volymen endast är till för toppspelarna och där resten blir väldigt besvikna. Pavel var en gång den motkraft som behövdes för att upprätthålla en kvalitetsnivå på utbildningarna, och troligen också vad det gällde kvaliteten på kettlebells.
RKC kettlebells
RKC-kloten lever fortfarande på sitt goda kvalitetsrykte men det finns idag flera konkurrenter i USA som tar en allt större del av marknaden. (
Läs gärna min genomgång om olika kettlebells här). Så klart väntar också alla på StrongFirsts move på marknaden. Nu när det knappt utbildas RKC-instruktörer längre - och motsvarande SFG-instruktörer gör allt för att slippa köpa RKC-klot - så kommer det troligen bli ganska tufft för Dragon Door, om det inte redan är det. Det brittiska företaget
Kettlebell Fever och deras nya kettlebell Black Series, som verkar ha både hög kvalitet till ett relativt lågt pris, ser till exempel mycket intressant ut. StrongFirst UK har dessutom redan inlett ett samarbete med dem. Än så länge skeppas de från England och säljs bara i Europa, men det är troligen bara en tidsfråga innan de finns i USA också. En bra lågpriskonkurrent med kettlebells på marknaden kommer otvetydigt tvinga Dragon Door att börja med ett parallellt lågprismärke eller sänka priset på de befintliga.
Att börja med ett parallellt lågprismärke var lustigt nog aktuellt redan hösten 2012, precis efter Pavels avhopp. Detta möttes dock av starkt motstånd av bland annat distributörerna som hävdade att detta skulle devalvera RKC varumärke och att det då skulle vara svårt att argumentera att sälja klot med högre kvalitet. Man backade och projektet lades på is.
 |
| Russian Red |
Det fanns faktiskt långt tidigare en serie med röda och billigare kettlebells,
Russian Red, som Dragon Door sålde parallellt. De svarta kvalitetskloten, RKC originalklot, producerade man i USA, men de röda göt man utomlands, troligen i Kina. De var av lägre kvalitet och hade epoxyöverdrag för att göra dem jämna. Under årens lopp så har just epoxyöverdragna kettlebells visat sig vara ganska värdelösa då epoxytan ofta spricker vid lite tuffare användning. Dessutom är ytan inte speciellt bra, varken när man svettas eller vill använda magnesium.
Dragon Door producerade som sagt då sina kvalitetskettlebells i USA, men så småningom började man på grund av prispressen gjuta även dessa i Kina. De första kloten som kom från Kina under 2009 var under all kritik. Lacken hade inte alltid helt härdat innan man packade in dem, vilket medförde att frigolit och papper ibland fastnade i lacken. Kloten var dessutom ojämna och fyllda med spackel på sina ställen. En tanke kan vara att det var samma gjuterier som pressat de röda epoxykloten och som inte hade samma krav på presstryck vilket då lätt ger håligheter i kloten. Håligheterna täcktes därför av "spackel" i gammal god vana som vid epoxyöverdraget. Under en stor RKC-certifiering
lossnade en påspacklad RKC-logga från klotet när Pavel skulle förevisa en övning. En oerhörd pinsam incident för alla inblandade, så klart. Hur många containers som levererades under första omgången innan man lyckades styra upp produktionen är oklart. Många av dessa klot var egentligen osäljbara, samtidigt var det svårt att identifiera vilka klot som var defekta när alla var inpackade och klara för distribution. Den nya uppstyrda serien såldes senare som "military grade" med så kallad e-coating istället för traditionell lack. Det är dessa som säljs idag som RKC kettlebells.
Att starta med ett lågprisalternativ kan alltså ha sina risker. Alternativet finns också att sänka priset på de som redan säljs, men då riskerar man att devalvera varumärket RKC ännu mer. Kloten säljs ju faktiskt efter mottot; 'dyra men med högsta kvalitet'. 'Billiga med högsta kvalitet', är kanske inte lika övertygande.
Kompetensen
Hur ser då framtiden för RKC ut som ett seriöst träningssystem? Det som förut var högst kommersiellt, men ändå med ett ganska seriöst innehåll genom Pavels försorg, har blivit ännu mer kommersiellt, dessvärre på bekostnad av just innehållet. Strukturen är ytligt och suddigt potatistryck av det Pavel en gång skapade, och bygger till stor del i första hand på att öka omsättning och bli större. Jag har svårt att se hur det ska gagna kvaliteten i kurserna.
De sex masters som RKC förfogar över är Andrea du Cane, Andrew Read, Phil Ross, Max Shank, Keira Newton och Thomas Phillips. Andrea har titeln "Director of Certifications" och kan nog av den anledningen ses som en slags "chief", även om hon inte omskriv så. Andrew Read och Phil Ross har jag redan nämnt tidigare. Keira Newton och Thomas Phillips är det svårt att hitta några större avtryck efter i träningsvärlden, förutom DD:s intervjuer förstås. Jag har dock nyligen fått mig förstå att Dragon Doors intervjuer och biografier ger högst opålitliga beskrivningar av verkligheten, så det finns egentligen inte så mycket att säga om dessa båda.
Men så har man Max Shank som i ett ganska tidigt stadium ratade StrongFirst. Kanske kan Max Shank tillföra det positiva som bröderna Kavadlos ger PCC. Max Shank fick bra rykte om sig sist när han var i Sverige, även om det var oproffsigt konfliktfyllt mellan honom och Andrea. Han är open minded, layed back och hans nyfikenhet sträcker sig utanför ramarna, vilket är precis det som behövs för att verkligen skapa något nytt och progressivt. Dessutom är han vansinnigt stark (
se honom pressa dubbla 48:or här) och en sann atlet på många sätt. Han är dock ung, blott 27 år. Åldern diskvalificerar honom naturligtvis inte i sig, men specialistkunskap i ett träningsområde kräver teoretisk kunskap och praktiserad erfarenhet, sådant tar därför tid att tillskansa sig. Och frågan är hur mycket influens och utrymme han får för att påverka till en varaktig förändring i Dragon Doors annars fyrkantiga protektionistiska miljö.
I brist på auktoriteter och namnkunniga experter visar John istället upp sig själv, bland annat i detta tre-sidors reportage i
Fight! Magazine. Utan att dra alltför höga växlar av artikeln så undrar man ju ändå lite vad andemeningen är att profilera sig och ta plats som "kettlebellspionjär"? Man får väl kanske se det som ännu ett sätt att mäta sina muskler med StrongFirst och Pavel - samt sälja in Neurogrip. Men det börjar faktiskt bli lätt fånigt.
Apropå kettlebellpionjär, det är inte första gången någon vill ta detta epitet i anspråk. I lilla Göteborg har vi under ett antal år har haft två som ibland lite tröttsamt slagits om titeln om att ha varit först med kettlebells, varav en möjligtvis faktiskt är det.
I sanningens namn så tog det över fem år innan Pavel fick fason på RKC,
enligt John du Cane själv, så visst är det kanske fel att döma ut RKC alla redan. Men om man bortser helt och hållet från StrongFirst hårda attityd och motbjudande symbolik, så ligger RKC långt efter på i stort sett alla plan. På det marknadsförs det alldeles för aggressivt, töntigt och otidsenligt, vilket inte gör saken bättre precis. Men visst, det är ett alternativ. Men det finns å andra sidan fler alternativ i träningsvärlden. Renommét och ryktet tar lång tid att bygga upp igen och helt ärligt skulle jag ha väldigt svårt att sälja in t.ex. ett RKCII till min mor idag, även om Max Shank är där.
Och det där lilla sandlådekriget mellan dessa båda "School of strength" gagnar knappast kunderna .
Omvärlden
Det fanns områden inom det gamla RKC som det rådde samstämmig konsensus i. Ett bra exempel var hur man förhöll sig till CrossFit. Relationen mellan RKC och CrossFit har nämligen alltid, så länge jag varit med i all fall, varit högst ansträngd. Det finns troligen tre anledningar till det.
För det första är CrossFit ett vinstdrivande företag som säljer ett träningskoncept och är därför en konkurrent till Dragon Door. För det andra har CrossFit aldrig varit ett bra exempel vad det gäller Pavels princip "never to failure" och naturligtvis ännu längre ifrån FMS principer. Dessutom är CrossFit ett ganska öppet och platt nätverk som inte har alls samma ledarhierarkiska organisation. Självfallet finns det högljudda auktoriteter inom CrossFit, men det är en mycket stor skillnad på det mot auktoritetsbundna och patriarkala ledarkulturer. Företaget CrossFit och rörelsen CrossFit är dessutom mer skiljt åt och har inte samma "kropp" så som RKC/DragonDoor, som jag uppfattar det i alla fall.
I stort sett alla i ledarskiktet inom RKC, med få undantag, skydde helt enkelt CrossFit som pesten. Om nu auktoritära discipliner ofta har en gemensam fiende så var CrossFit verkligen RKC:s fiende nummer ett. Det finns givetvis en del adekvat kritik kring CrossFit som träningskoncept som är värd att diskutera, precis som med allting annat, men det var inte riktigt det detta handlade om.
Bakom kulisserna under RKC 2012 i Göteborg raljerades och snackades det så mycket skit om CrossFit att jag faktiskt blev ganska beklämd. Hätskheten mot CrossFit hade pågått i ganska många år men i ärlighetens namn håller ju även det tongivande ledarskiktet inom CrossFit också ganska höga profiler i debatter kring träning, och därför var väl den snart uppkomna attityden mot RKC inte speciellt förvånande den heller.
En crossfitbox, eller affiliate, får betala ca 20.000 kronor per år till huvudorganisationen, en organisation som förövrigt knappast kan ha några större omkostnader (rätta mig gärna om jag har fel). Det närmar sig snart 10.000 boxar worldwide och jag läste en siffra någonstans att man räknar med 30.000 boxar i världen om fem år. Tillsammans med tävlingar, sponsring och certifieringar så tror jag man lätt kan föreställa sig vilken miljardindustri CrossFit håller på att bli. Och ni fattar ju själva hur många kettlebells detta hade genererat till Dragon Door om man tidigt hade inlett ett samarbete med CrossFit. Men nej, då - CrossFit är värdelöst, de vet ingenting om träning och alla skadar sig förr eller senare. Punkt.
Det tråkiga för Dragon Doors distributörer – och Dragon Door själva givetvis – är att få CrossFit-boxar har köpt en av marknadens bästa kettlebells just på grund av namnet och varumärket ”RKC”. Och ärligt talat förstår jag dem, för vilken crossfitbox vill förknippas med ett varumärke som har ett community som trashar dem? Därför är det väl kanske inte så konstigt att CrossFit-boxar hellre använder sig av lågpris-competitionsbells istället för bra gjutjärnsklot som håller i århundraden. Jag har själv aldrig förstått varför inte RKC kunde ge inspiration och kunskap till CrossFit-världen, och tvärtom. Istället blev det ett fånigt ställningskrig mellan vilken swing som var "rätt" och vilken swing som var "fel".
StrongFirst konfronterar inte mot andra discipliner på samma sätt längre, i alla fall inte öppet. I och med att man har ingått samarbetsavtal med sin omvärld på ett annorlunda sätt än DD/RKC så ligger det troligen i sakens natur att ha en mindre fördömande attityd mot andra, även om det det finns implicit i kulturen. Hur retoriken låter bakom stängda dörrar har jag så klart ingen som helst aning om, men det är ju mycket tydligt att tidigare antagonister till slut har insett att det finns pengar att tjäna på CrossFit. Som jag nämnde i del 3 så har StrongFirst lyckats rationalisera ihop ett FMS-koncept med Gray Cook genom
Foundational Strength, men samtidigt har också FMS börjat inse att CrossFit inte går att ignorera och öppnar för en romans genom "
Can FMS and CrossFit Coexist?". Det dröjer nog inte länge innan StrongFirst härjar på någon crossfitbox och visar på de gemensamma nämnarna och den "uppenbara" samexistensen.
Även hos Dragon Door har frågan om CrossFit lyfts. Bland annat genom Senior RKC Michael Krivka, som driver CrossFit Koncepts, vilket öppnar dörren lite på glänt. Man har även fört diskussioner om CrossFit Games men givetvis inte med något samarbete utan mer som en slags kopia, typ 'RKC Games'. Man har sett hur mycket publik CrossFit Games drar och tänker att det kan ju även tävlingar med kettlebells göras lika stort. Då borde man ju i rimlighetens namn även också sälja mer klot. Det är en smått världsfrånvarande tanke om detta diskuteras på allvar. För det första har man inte förstått den underliggande kraften i CrossFit som gör det så unikt, för det andra tävlas det redan med kettlebells - det kallas Girevoy Sport eller
Kettlebell Lifting. För det tredje vore det väl bättre om man gick in och sponsrade CrossFit Games med klot, men det är troligen å andra sidan ett antal år för sent.
Det betyder ju inte att det finns utrymme för en slags ny organiserad Tactical Strength Challenge eller liknande, men då kan man fråga sig varför aldrig gamla RKC gjorde något med Tactical Strength Challenge, så som till exempel
StrongFirst förvaltar den idag. Lite av en gåta faktiskt. TSC hade kunnat bli hur stort som helst med rätt approach.
Något som Pavel insåg tidigt var att bara kettlebells var enslig väg att gå om man ville expandera. CrossFit är ju faktiskt ett bra exempel på att människor ser det positivt att träningen inte ser ut likadant ut varje dag och att ett visst ombyte förnöjer. Onelinern "simple but not easy" som ofta slängs fram i Pavel-kulturen kan också uppfattas som "simple but very boring". Dessutom är det CrossFits förtjänst att skivstången blivit en så het potatis plötsligt, vilket även StrongFirst nu också har insett. Kettlebells är inte riktigt lika centralt längre i den nya organisationen, utan skivstången har fått en mer framskjuten position än tidigare. Jag är övertygad om att StrongFirst kommer fortsätta expandera denna del, kanske mot olympiska lyft, vem vet.
Som träningsform är nog faktiskt kettlebells som ett enskilt träningsverktyg på väg ut till förmån för en större mångfald i träningssammanhang. Samtidigt är till exempel gruppträningsformer med kettlebells som
KettleWorx på väg in i Sverige. Vad man än tycker om detta så det en verklighet man får leva när annars seriösa aktörer inte tar kommersiell gruppträningen på allvar.
CrossFit är det som drar mest, bland annat på grund av kombinationen grupp och mångfald. Huruvida människor skadar sig mer i CrossFit eller inte är helt ovidkommande och belackarna kan fortsätta skrika sig hesa om detta,
exempelvis Erin Simmons. Jag tror dock att det är smartare att förhålla sig CrossFit som en högst reell verklighet och ta det för vad det är. Som helhet tror jag det är en rörelse som gagnar människor hälsa och träning otroligt mycket mer än andra trender någonsin har gjort. Jag har själv alltid gillat CrossFit som princip, även om jag också har sett problemen med det. Dock tror jag att det löser sig med tiden, vilket jag också tycker att man redan kan se.
Marknaden i Sverige
Men om man nu ändå vill hålla på med kettlebells primärt och lära sig mer, framför allt som instruktör, vad gör man då? Jag har kortfattat samlat lite uppgifter om vad som erbjuds i vår närhet. Jag undviker helt diskussionen "hard style" och "soft style".
RKC
DragonDoors leverantör i Sverige är ju som bekant Kettlebell Center och arrangerar därav RKC. Kettlebell Center har sedan maj nu i år helt nya ägare och alltså ingenting med tidigare ägare att göra längre. Att de kommer fortsätta köra RKC verkar dock klart.
Om man bortser från att 99 procent av RKC:s humankapital är tömt, att det idag i huvudsak drivs av en pengadrivande amerikansk entreprenör och att dess framtid ser högst osäker ut, så är det rimligtvis ett softare alternativ till StrongFirst.
Observera att texterna i länken nedan är skriven av undertecknad och utgick från den gamla organisationen med Pavel.
RKC Sweden >>>
STRONGFIRST
Om du inte har läst
del två i den här serien så bör du göra det. Den samlade kompetensen i ämnet kettlebells ligger helt klart hos StrongFirst, inget snack om saken, men om du känner det minsta minsta obehag inför den militära approach, auktoritära retorik och unkna symbolik som följer med konceptet, så tror jag du bör bäst i att avstå, eller åtminstone fundera över sakernas tillstånd ett varv till.
StrongFirst Sweden >>>
ELEIKO
Eleiko är ett företag som jag har högt förtroende för. De sätter kvalitet först och jobbar mycket på att kvalitetssäkra varumärket. De har en serie med kurser i att träna med skivstång, både i tyngdlyftning och styrkelyft (Styrkelabbet har besökt bägge;
här och
här). Som alternativ till StrongFirst skivstångskurser tycker jag faktiskt det verkar vara ett självklart alternativ, dessutom med fullvärdig Eleiko-utrustning på deras högkvarter i Halmstad.
Man har ju som bekant även sålt
gjutjärnskettlebells under lång tid. Dessa kettlebells har relativ hög kvalitet, men en bit ifrån bäst. Man har också drivit kettlebellkurser med Walter Skeppard under ganska lång tid. Jag har bara sett hans DVD och de lämnade väl en del övrigt att önska, om man säger så. Vad deras två-dagars kettlebellkurs håller för kvalitet kan jag dock bara gissa mig till. Men samtidigt är det Eleiko och jag litar ändå på deras omdöme.
Ett tag hade Eleiko även ett samarbete med Steve Cotter (IKFF) och arrangerade någon instruktörskurs men det verkar som om det hela har runnit ut i sanden. I den vevan satsade man även på högkvalitativa GS-klot som man säljer än idag.
Eleiko, Exceed Performance >>>
PEAKLIFE
Peaklife är något av en uppstickare. De jobbar en hel del mot CrossFit-boxar och verkar ha börjat få ganska stor omsättning på sina kurser. De har grundutbildning och instruktörsutbildning steg 1 och steg 2.
Peaklife >>>
SPARTAN TRAINING
Spartan Training har hållit på några år nu. Jag har av olika anledningar aldrig haft något större förtroende för dem, bland annat på grund av överdrivet säljfokus. Men oavsett så har de flera nivåer på sina kurser - Kettlebell workshop, Kettlebell nivå 2, Kettlebell certification samt Kettlebells level 3 ‘Master Trainer’ - och någon vettig standard har de säkert.
Spartan Training >>>
Det finns säkert fler kursarrangörer än dessa. Har ni några andra tips så skriv det här under i kommentarsfältet!
Avslutningsvis
Den här följetongen blev lite kanske lite längre och mer
omfattande än vad jag hade tänkt mig från början. Jag har uteslutit en hel del
sunkiga detaljer som inte har varit relevanta. Ändå har en och annan har
blivit irriterad har jag låtit mig förstå vilket å andra sidan är ofrånkomligt
när man skriver om sånt här. I dessa typer av berättelser finns
egentligen ingen absolut sanning, bara tolkningar och reflektioner över
skeenden, och jag går säkert emot en del rådande uppfattningar.
I en längre intervju med Max Shank [
LÄNK]
bekräftar den bilden jag har förmedlat här om RKC-spliten. Om hur agnarnas
skildes från vetet, Pavels ledarstil, den strikt hierarkiska och militäriska
organisationen, vänskapskorruptionen, angiverikulturen med mera. Man menar
dock att RKC idag skulle vara mer decentraliserad med John du Cane vid
rodret, vilket jag tror är en felaktig slutsats. Det som skiljer sig åt idag är
attityden och ledarstilen, men det är precis lika protektionistisk som
tidigare, oavsett vad Max Shank vill. Självklart värnar Max Shank om DD:s varumärke, det vore korkat annars.
Kanske återkommer jag längre fram till den här historien
beroende på utveckling. Jag är lite nyfiken på när ytan på StrongFirst ska
börja krackelera. För det lär det göra, förr eller senare. När den stormande
förälskelsen väl har lagt sig och vardagens gråa realitet gör sig påmind, går
saker och ting upp för en del. I dagarna lämnade Geoff Neupert sin mastertitel på StrongFirst,
för att driva egen business som det hette. Han ska dock vara lojal till organisationen, enligt han själv. Det är mycket möjligt att det är så,
men samtidigt har organisationskulturen kring Pavel alltid varit putsad till
ytan för att det ska se bra och gentlemannamässigt ut. Det var därför reaktionen vid RKC-spliten var så kraftfull; för fotsoldaten var ju allt precis som vanligt.
Eller som Max Shank uttryckte det för att beskriva chocken som bredde ut sig
efter Pavels statement 17 augusti 2012:
"When the split happened, it was kind of “mom and dad got a divorce”. And nobody knew that anything was wrong, because mom and dad kept it really quiet."
Så funkade det då, och så funkar det inom StrongFirst även idag. Tro inget annat.
Denna helg har StrongFirst sin första kettlebellcertifiering i Göteborg. Exakt samma helg som de två tidigare RKC-certen. Om det är anledningen till att nästa RKC är framskjuten till hösten får vara osagt, men StrongFirst har tidigare placerat kurser på exakt samma datum som RKC. Det ska bli intressant att se storleken på dessa cert och vilka som drar mest i Sverige. Eller vem som har råd att bjuda in flest till rabatterat pris. ;)
Slutklämmen får bli rådet att dumpa sammanslutningar där själva organisation och protektionism är ett självändamål. Se träningen som något hållbart och realistiskt som du kan bygga din kropp och hälsa på. Tänk nutid och försök gå utanför den där komfortzonen där andra talar om vad du ska göra. Låt dig inspireras, men ta inte order. Låt det komma inifrån. Turn on, tune in, drop out. Typ.
Uppdateringar om Dragon Door och Strong First efter del 4:
