Hade under många år tränat på gym och kunde nog titulera mig som "gymråtta". Det var mycket fokus på att isolera muskler och få dem att växa men som tur var hade jag även en utgångspunkt att fria vikter var bäst för stabilitet och helkroppsstyrka. Körde därför mycket basövningar som marklyft, knäböj, pull-ups, dips och hantelpress. Dessutom var en stor drivkraft att bli stark vilket gjorde att fokus på muskelstorlek inte blev lika tydlig och jag körde alltid väldigt tungt med få repetitioner. Dessvärre lockades man dock ofta in i den maskinpark som stod uppstaplade på gymmen. Från att ha haft en matchvikt på 60-62 kg (181 cm) gick jag upp till 90 kg som mest runt 2005. Det var långt ifrån några kvalitetskilon utan jag var tämligen rund om magen ett tag. Jag var dock ganska stark och drog 190 i marklyft som mest (kroppsvikt 82-84 kg), 150 kg i knäböj och 2x50 kg i hantelpress med mera. Någon konditionsträning var det dock aldrig fråga om.
Hösten 1999 skadade jag mig när jag körde breda och djupa knäböj. Något kring vänster höftled vid ländryggen smällde till. Denna skada gick jag dumt nog inte till en läkare med utan istället till min kiropraktor som gjorde vad kiropraktorer brukar göra. Skadan blossade med jämna mellanrum upp, ett par gånger per år, ända fram till sommaren 2007 då jag åkte på ett ordentligt diskbråck i samma område (L5-S1). Akut till sjukhus, piller och kryckor.
Jag hamnade på rehab (IFK-kliniken i Göteborg) som uppmärksammade mig på hur core-musklerna samverkade med resten av kroppen. Jag höll därför på med balansboll och allehanda övningar hela hösten. Jag hade extra otur då diskinnehållet slog till en muskelnerv till vänster hamstring och vad. Detta medförde att jag haltade då jag inte kunde trycka ifrån med vaden ordentligt. Den värsta ischiassmärtan lade sig ganska snabbt men den skadade nerven tog sin tid att läka så jag haltade ett halvår innan vaden var stark nog att jag kunde gå obehindrat. I januari 2008 köpte jag min första kettlebell vilket ledde till RKC-utbildningen i Danmark året därpå.
Jag har numera sagt upp mitt gymkort och idag förstår jag inte hur jag kunde träna så som jag tränade. Kettlebellträning genom RKC har inte bara lyft upp helhetsperspektivet i träningen utan också hjälpt mig att röra mig rätt, framför allt med höften. Idag kan jag inte böja mig och plocka upp något på golvet utan att tänka på att skjuta bak och använda höften. Min ländrygg har inte varit så bra på många år som den är idag, om någonsin! Jag har återupptagit både marklyft och squat och känner mig starkare än någonsin. Jag lyfter 180 kg i marklyft, snatchar 32 kg 81 gånger på fem minuter och drar mig upp med tio kg i extravikt 15 gånger (pull-ups) med mera. Min kondition har aldrig varit så bra som den är idag, mycket på grund av de konditionsprotokoll jag kör med kettlebells. Min rörlighet och smidighet har också ökat markant. Tänk om alla kunde inse hur bra detta verktyg är om man använder det på rätt sätt!
2010 genomgick jag även en vidareutbildning (RKC II) där jag klarade alla styrke- och teknikkrav utom ett - enarmspress med halva kroppsvikten. Detta på grund av alldeles för kort förberedelsetid samt axelproblematik genom medfödd skolios i övre delen av ryggen. Vi får se om framtiden tillåter en omcertifiering av RKC II, detta är dock inget högprioriterat för min del.
Jag springer sedan 2008 med FiveFingers. Ombytet från kraftig hälisättning till ett mer harmoniskt steg med fram- och mellanfoten har inte varit en lätt resa! Det är först idag jag kan springa mer än en gång i veckan och utvecklingen till en bra löpteknik kommer att ta många år till. Men å andra sidan så har jag aldrig varit någon flitig löpare så lärotiden blir också därefter.
Vadmuskulaturen efter diskbråcket blev aldrig helt återställd och har därför problem när jag springer längre sträckor, men det blir fortfarande långsamt bättre genom löpningen med FiveFingers. Jag har också lite sämre balans i vänster ben och kan lätt stappla till om jag förflyttar mig plötsligt men det är marginella hinder. Hamstringmuskeln är dock helt återställd. Summa summarum: Enda sättet att rehabilitera en nervskada är att träna den del av nervsystem som är skadat!
Jag springer sedan 2008 med FiveFingers. Ombytet från kraftig hälisättning till ett mer harmoniskt steg med fram- och mellanfoten har inte varit en lätt resa! Det är först idag jag kan springa mer än en gång i veckan och utvecklingen till en bra löpteknik kommer att ta många år till. Men å andra sidan så har jag aldrig varit någon flitig löpare så lärotiden blir också därefter.
Vadmuskulaturen efter diskbråcket blev aldrig helt återställd och har därför problem när jag springer längre sträckor, men det blir fortfarande långsamt bättre genom löpningen med FiveFingers. Jag har också lite sämre balans i vänster ben och kan lätt stappla till om jag förflyttar mig plötsligt men det är marginella hinder. Hamstringmuskeln är dock helt återställd. Summa summarum: Enda sättet att rehabilitera en nervskada är att träna den del av nervsystem som är skadat!
Jag är även certifierad i FMS och i Indian Club (CICS) som jag tror mycket på för rörlighet och styrka i axlar. Jag har intresse i Kettlebell Center och driver ett kettlebellgym i Göteborg tillsammans med Fredrik Högström, detta är dock min personliga blogg och det blir därför inte så mycket fokus på de spörsmålen här.
Jag är egentligen utbildad personalvetare med inriktning mot arbets- och organisationspsykologi. Har även företagsekonomi, medie- och kommunikation, konfliktlösning, kriminologi och neuropsykologi i bagaget men har glidit in på annat - tillfälligtvis eller inte får framtiden utvisa. Jag älskar delar av den akademiska världen så fortsätta plugga kommer jag nog göra då och då.
Jag tror att människokroppen och träning är alldeles för komplicerat för att vara en "exakt" kunskap alla gånger och håller mig ödmjukt till alla dem med gedigen kunskap om människokroppen eller som under många år sysslat med träning, rehab och fysisk hälsa. Jag går sällan in i debatter eller i polemik mot dem som tror på något benhårt i inom detta. Tro är en sak, veta är något annat nämligen. Jag hoppas bara att jag kan bidra med min lilla kunskap och erfarenhet till andra som känner att de har förtroende för mig.
Peace, love & understanding
David Liljeros
Kontakt: liljeros@kettlebellcenter.com
Jag tror att människokroppen och träning är alldeles för komplicerat för att vara en "exakt" kunskap alla gånger och håller mig ödmjukt till alla dem med gedigen kunskap om människokroppen eller som under många år sysslat med träning, rehab och fysisk hälsa. Jag går sällan in i debatter eller i polemik mot dem som tror på något benhårt i inom detta. Tro är en sak, veta är något annat nämligen. Jag hoppas bara att jag kan bidra med min lilla kunskap och erfarenhet till andra som känner att de har förtroende för mig.
Peace, love & understanding
David Liljeros
Kontakt: liljeros@kettlebellcenter.com
