Den nakna sanningen?

I senaste numret av den svenska upplagan av Runner's World ägnar man sig åt barfotalöpning i artikeln "Den nakna sanningen". Ingressen talar om att Runner's World har granskat debatten om barfotalöpning. Själva texten är förvisso en sammanställning om vad de olika sidorna tycker och tänker (barfotalöpare vs. traditionella skolöpare) men samtidigt märker man implicit på vilken sida artikelförfattaren står genom att man mest framhäver "experter" (fotspecialister och biomekaniker) som menar att då forskningen inte är tillräcklig om barfotalöpningens fördelar så innebär det att en vanlig mjuk gummisko med hälisättning är bäst. Visst, man hänvisar till de två rapporterna som visar att barfotalöpning faktiskt till viss del verkar ha rätt men ändå är det "experterna" som får sista ordet. Så här fint avslutar man:

"Sammanfattningsvis säger dessa experter alltså att barfotalöpning är en träningsmetod, inte ett livsval. Det är ingen genväg till ett skadefritt liv. Tro inte att skor som ser ut som handskar är något annat än ett mode. Och kom ihåg: Löpare på stenåldern var kanske fantastiska ultralöpare, men det har ju hänt en del i samhället sedan dess. Nu har vi gått i skor i ett par tusen år, och det har gått rätt bra. Att kasta bort skorna är lika dumt som att kasta ut babyn med badvattnet."

Men man får vara glad att man ändå lägger lite utrymme i landets största löpartidningen, alltid ger det nåt. Och det klart, vilket månadsmagasin lever inte på sina annonsintäkter?

Var själv ute och sprang i Änggårdsbergen igår. Grymt väder och en krånglande vänstervad. Visst, alla år med skor sätter så klart sina biomekaniska spår i fötterna. För en del lite värre än för andra. Det tar antagligen flera år att tillvänja sig för min del, men den som ger upp förlorar mot sig själv.

Gott väder i Änggårdsbergen