RKC candidate #3

Nummer tre ut är Daniel som driver sidan Styrkelabbet - student i Lund som pressar stockar i Smögen!

Kort om dig själv - vem är du och vad har du för träningsbakgrund?

- Hej! Jag heter Daniel, är 24 år gammal, och jag bor i Lund i en studentlägenhet tillsammans med min flickvän. Precis som jag antar att det är för många andra så har min träning varit ganska varierande. Jag fick en hantel i julklapp när jag var 12 eller så, men den var ganska ointressant för mig under lång tid. Istället ägnade jag mig åt mycket löpning under högstadietiden, men fick lägga ner det då jag fick ont i knäna av springandet. Istället vände jag mig till det lokala gymmet, där jag och en kompis gav oss in utan annan vägledning än ett träningsprogram ur farsans Men's Health-tidning. Jag avverkade lumpen, och lite boxningsträning, och hela tiden utvecklades styrketräningen. Precis som de flesta som har styrketränat ett tag så antar jag att jag gick från att inte ha en aning om vad jag gjorde, till att nu i alla fall tro att jag vet vad jag gör. Förresten så har jag börjat komma igång med springandet igen, men nu tenderar det till att bli helt barfota, eller på sin höjd i ett par FiveFingers. ;)

Hur kom du i kontakt med kettlebells och hur länge har du tränat med dem?

- En kompis kom hem med en 24 kg kettlebell efter att ha varit på en workshop och lärt sig lite grunder att träna med dem. Jag tyckte den var vansinnigt tung och svårhanterad, men ville inte vara sämre utan övade med hans kettlebell så fort jag fick tillfälle. Sedan skaffade ÄNNU en kompis en kettlebell, samt boken Enter The Kettlebell. Jag lånade boken, bokstavligt talat slukade varje ord, och beställde sen min egen 24:a. Nu har jag tränat med kettlebells från och till i ungefär ett och ett halvt år.

Varför vill du gå RKC?

- Haha, jag vill skaka hand med Pavel! Sen har jag ett par anledningar till... Först av allt så vill jag utveckla min egen träning och teknik. Sedan så skriver jag ju som du vet en del på Styrkelabbet, där jag gör så gott jag kan för att lära ut lite sunt förnuft kring träning, kost och övningar. Jag skulle verkligen vilja kunna leverera riktigt bra instruktioner för kettlebellträning där. Ett annat skäl är att det händer att en del vänner vill träna med mig, eller lära sig teknik i olika övningar. Det är då ganska jobbigt att bli helt ställd när man bara inte KAN lista ut hur fasen man ska få en vän att sluta krumma ryggen när han swingar eller knäböjer. Dessutom har min flickväns 11-åriga lillasyster just köpt en 4 kg kettlebell för sina egna sparade slantar, och jag måste ju bara bli en bra instruktör åt henne! Ja, just det, sen ska det bli så jäkla roligt att träffa så många likasinnade! Jag hoppas på att knyta många nya kontakter och ha riktigt kul under de här dagarna!

Vad har du för förväntningar av RKC - förhoppningar, farhågor?

- Att inte bara lära mig en fin teknik själv, utan även få kunskap om hur jag enkelt lär ut tekniken till andra. Sedan vill jag vara så förberedd, både fysiskt och psykiskt, så att jag verkligen kan ta in så mycket kunskap som möjligt.

Vilka är dina styrkor och svagheter inför RKC? Du kanske vill skryta med något PR?

- Oj, bra fråga. Jag tror i alla fall att jag har ganska lätt för att lära mig nya rörelsemönster, men några direkta styrkor vete katten. Jag skulle väl säga att jag är någorlunda allround-tränad. En styrka skulle väl kanske vara att pannbenet är tjockt sedan lumpen som jägarsoldat. Om instruktörerna är elaka och gapar mycket så kommer jag trivas som handen i handsken, haha! ;)

Hur ser din träning ut just nu - var tränar du och vilka är dina närmaste mål?

- Jag klarade faktiskt idag, bara för två timmar sedan snatch-testet för första gången! 102 reps hann jag med, vilket var riktigt kul. Nu blir det att fortsätta att jobba på den siffran, eftersom jag nyligen har anmält mig till Tactical Strength Challenge. Eftersom jag hoppas på att spendera mycket tid både på Kettlebell Center men också med styrkelyftarna på Göteborgs Kraftklubb i sommar så tränar jag en kombination av styrkelyft och kettlebells. Grunden är tre pass i veckan, och fokus är på basövningar med skivstång, och alla grundläggande kettlebellövningar. Utöver dessa tre fasta pass så tränar jag sedan när lusten faller på, så det brukar bli 4-5 gånger kanske. Både kettlebells och skivstänger är grymma träningsredskap var för sig, men tillsammans blir det helt lysande. Sen är jag förtjust i att ge mig ut och röra mig i naturen och klättra i träd (grym träningsform!), så det blir det ofta en gång i veckan. Ja just det, och så håller jag på med lite Greasing the Groove för chins. :)

Varför tycker du det är bra att träna med kettlebells och vem kan träna med dem?

- Jag älskar enkelhet i träningen, och därför är jag så förtjust i kettlebellträning: Allt man behöver är ett klot, sen är det bara att köra hårt! Dessutom är det billigt att skaffa sig en kettlebell, jämfört med många gymkort. Nu när det blir varmare så kommer kettlebells ännu mer till sin rätt, eftersom det bara är att ta med sig klotet ut på gräsmattan i solen! Av den anledningen kommer det nog bli ännu mer kettlebellträning ju finare vädret blir. Kanske kan jag övertala grannarna att komma ut och swinga med mig? En sån fråga, självklart kan alla träna med dem! Jag tror att med lite regelbundna swings och kanske någon press så skulle 90% av befolkningen ganska snabbt kunna få en kropp som både ser ut och presterar som de vill!


- Filmad i februari när jag var hemma och hälsade på föräldrarna på Smögen. Där har jag ett litet smultronställe ute i bergen, och varje gång jag går dit har det flutit iland nytt vrakgods som den här stocken till exempel! :) Jag skulle gissa på att den vägde närmare 16 kg, men den var värre att pressa än en 32 kg kettlebell... Det tog 60-90 minuter av övande innan jag lyckades spela in den här filmen! ;)



Tack Daniel för din tid och lycka till på RKC:n!Allt om RKC Instrukörscertifiering i Göteborg 2012 >>>

Läs också om mina egna erfarenheter när jag genomgick RKC 2009:

• RKC certification, dag 1 - 15/5 2009
• RKC certification, dag 2 - 16/5 2009
• RKC certification, dag 3 - 17/5 2009

RKC och instruktörscertifieringar

På grund av återkommande påstående och diskussioner om undermåliga certifieringar i träningsbranschen under senare tid vill jag här klargöra några av de frågetecken som tycks florera hos en del. Det är inte ett bidrag i debatten om vilket träningskoncept eller kettlebellstil som är den bästa utan ett inlägg som vill bidra med förståelsen om varför man försöker systematisera, kvalitetssäkra och skapa branschstandarder. Givetvis blir det till viss del en förklaring till varför RKC är ett bra val i denna djungeln men det är ofrånkomligt då jag faktiskt företräder RKC.

Standarder

I alla branscher vill man uppnå en slags standard, en standard som skall gagna en kunds förtroende gentemot det företag som skall utföra en tjänst. En standard eller norm utformas ofta som en kvalitetsstämpel som kan ingiva förtroende hos kunden. Ofta är det myndigheter och branshorganisationer som låter företag i viss mån bli tvingade, eller i det senare fallet köpa en kvalitétsstämpel.

Ett exempel på ett statligt certifieringsföretag är SITAC som är dotterbolag till gamla Statens Provningsanstalt, numera Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. SITAC är ett certifieringsorgan i Sverige för produktcertifiering och personcertifiering inom bygg-, installations- och anläggningsområdet. Ett annat exempel där en branschorgansiation har startat en certifieringsstandard är stiftelsen AB Svensk Våtrumskontroll (GVK) som främjar godkända våtrumsbyggnationer, detta för att skapa konkurrenskraft hos seriösa företag i branschen.

Vissa företag låter dock själva skapa en kvalitetsstämpel kring sitt varumärke eller tjänst, givetvis som en konkurrensfördel där man man vill profilera sig som ett av de bättre alternativ på marknaden. Ofta beror detta på att marknaden är i låg grad reglerad av myndigheter eller branschorganisationer och att en viss förvirring uppstår när presumtiva köpare skall välja bland marknadsaktörerna. När ett företag låter upprätta certifikat för en specifik tjänst eller produkt är målet att "garantera" att just deras tjänst kanske inte är den bästa men gedigen kontrollerad både vad det gäller kvalité och uppföljning, allt för att kunden skall känna sig trygg i sitt val.

Naturligtvis är av ett företag egen skapad kvalitetsstämpel inte en garant för att en produkt eller tjänst är bra eller bättre än andra, men det är en möjlighet för kunden att granska de kvalitetskriterier, som förhoppningsvis är transparenta och synliggjorda, när inga andra alternativ finns att tillgå på en annars vildvuxen marknad.

En variant är att skapa ett kommersiellt företag kring en nypåkommen standard. Tomlinson Holman's eXperiment, mer känt som THX, är ett exempel på detta. George Lucas lukas skapade denna standardcertifiering på ljudutrusting efter att ha blivit irriterad på alla undermåliga ljudsystem på biograferna. Kvalitétsmärkningen spred sig också till hembiomarknaden och idag anses fortfarande THX-godkända biografer vara en försäkran till bra ljud, var än du sitter i biografen (nästan). Detta betyder dock inte att en biograf som inte är THX-certifierad är dålig, utan bara att det inte finns någon garanti att den är bra.

En annan regleringseffekt är användarrecensioner på Internet där vem som helst kan ge sin uppfattning om en vara eller tjänst. Vissa företag uppmuntrar detta, andra vill helst inte veta av det. Ett modernt företag som vill använda Internets nätverkande och genomskinlighet uppmuntrar givetvis till detta.

USA och företagskulturer

Kettlebellsträningen kommer som bekant från Ryssland från början men på gott och ont via USA. Fördelen att den har blivit formad under marknadsanpassade förhållande i USA är att den sprider sig på en bred basis med hög tillgänglighet för alla. Nackdelen är de typiskt kommersiella baksidorna som att det drar med sig en del oseriösa aktörer som struntar i kvalitetskriterier och långsiktiga uppföljningsgarantier till fördel för snabba och kortsiktiga vinster eller även kallat kvartalsrapportsmentalitet och månglare.

USA har en relativt låg organisationsgrad i förhållande till Sverige och det är ej heller lika utbrett med statlig marknadsreglering vilket har medfört en marknadskultur där det vanligt att företag skapar sina egna kvalitetskriterier. Förvisso har detta blivit vanligare även i Sverige men det tycks ändå leda till en viss kulturkrock i mötet mellan ett svensk konservativt företagande att möta marknaden och den amerikanska modellen. Bägge har naturligtvis sina för- och nackdelar och idén med ovanstående text är inte att bevisa den ena eller andras förträfflighet utan att försöka förklara vad det hela handlar om utifrån ett kulturperspektiv.

Ett område inom träningsbranschen som sedan länge har haft certifieringar i Sverige är de personliga tränarna, PT:s. De finns flera företag som har egna PT-licenser där Personal Training School hör till de mer välrenommerade och som dessutom är internationellt erkända. Om dessa PT-certifieringar förr har varit föremål för den diskussion vi ser nu kring kettlebellscertifieringar har jag ingen vetskap om dock. Att dessa certifieringar kommer från gymmets hemland USA är jag däremot ganska säker på.

Russian Kettlebell Challenge

Vidare vill jag också förklara närmare RKC:s roll i detta och de fördelar man uppnår genom att anlita tjänster från en väletablerad och kvalitetsgaranterad organisation som Russian Kettlebell Challenge.

Pavel Tsatsouline leder RKC (Russian Kettlebell Challenge) vars publicist, Dragon Door Publishing, ägs och drivs av John Du Cane. Dragon Door Publishing säljer böcker, dvd:s, kettlebells, kurser med mera och tjänar givetvis pengar på detta. Märkligt vore det ju annars.

RKC är västvärldens största kettlebellsorganisation och finns representerad i större delen av Europa, Nord- och Sydamerika, Australien och delar av Asien - såsom Japan, Kina, Singapore och Sydkorea - men också i Sydafrika (se vidare här). Det var Pavel Tsatsouline som introducerade kettlebells till USA 2001 och RKC är därmed också den äldsta kettlebellsorganisationen i västvärlden mig veterligt. Det började egentligen redan -98 när han skrev den numera legendariska artikeln "Vodka, Pickle Juice, Kettlebell Lifting, and Other Russian Pastimes" i MILO Magazine, en välrenommerad journal för styrkelyftare som ges ut av IronMind, och som mottogs väl hos många kända profiler inom styrkebranschen. Detta ledde sedermera till den nu också smått legendariska boken Power To the People, en bok som tog stryptag på västvärldens kommersiella gymkultur som mer handlade om yta och utseende än om kroppens fulla styrkepotential utifrån ett holistisk synsätt.

RKC handlar inte bara om kettlebells utan är en kunskapsbank kring ett träningssystem som bland annat bygger på musklernas komplexa samverkan, nödvändigheten att utveckla nervsystemet samt höftens centrala och oerhört viktiga position mellan över- och underkropp. Eller kort och gott - strength.

Genom att Pavel Tsatsoulines kom från en helt annan träningskultur (Ryssland) har han en ansats som ligger långt ifrån västvärldens gymkultur med fokus på muskelisolering, muskeltillväxt och maskinella träningslösningar, eller egentligen allt det där som idag inte innefattas av begreppet "funktionell träning". Förvisso har denna träningskultur även funnits i västvärlden bland professionella atleter såsom styrkelyftare och friidrottare men hos den vanliga motionären har den varit tämligen ovanlig där gymmet har blivit ventilen för det dåliga samvetet.

Pavel Tsatsouline och John Du Cane förstod tidigt att för att säkerställa och tillvarata all den kompetens som genererades hos blivande RKC-instruktörer krävdes en organisation som kunde uppmuntra, fånga upp och ständig utveckla nya idéer inom systemet. Detta gör att RKC hela tiden utvecklar sig och förändras gentemot omvärlden, allt för att förhindra stagnation och det som hindrar utveckling framåt. Man förstod också viktigheten att kunder och klienter skall förstå att man alltid kan förlita sig på att en RKC-instruktör både vad det gäller kvalité men också att denna alltid tillgodogör sig RKC:s utveckling.

En blivande certifierad RKC-instruktör måste träna hårt ett till två år för att klara av den ganska tuffa RKC-instruktörsutbildningen. Både en instruktörs fysiska och mentala kapacitet sätts på prov under dessa utbildningsdagar, men också dennes förmåga att lära ut till nybörjare som ansluter sista dagen. För att erhålla RKC-licensen måste man bli godkänd på alla de fysiska, psykiska och teoretiska moment som utbildningen innefattar. Slutligen måste också instruktören skriva under en uppförandekod som framför allt sätter klienten i första rummet. En certifierad RKC-instruktör måste dessutom även fortsättningsvis återcertifiera sig vartannat år för att på så sätt ytterligare intyga att han/hon är kvalificerad och kompetent nog att utföra sitt uppdrag som kettlebellsinstruktör. När man anlitar en RKC-certifierad kettlebellsinstruktör är man därför alltid garanterad att man får en instruktör som verkligen kan vad som krävs för att lära ut att träna med kettlebells.

RKC som organisation har i ärlighetens namn till viss del varit både patriarkal och strikt hierarkisk men de senare årens trend är mycket tydlig och går mot mindre maskulinitet och mer adhocratiska och transparenta ideal vilket antagligen också passar Europa bättre.

Vidare kan alla betygsätta en RKC-instruktör på Dragondoors websida, allt för att öka trovärdighet och transparens och därmed också för att i förlängningen bli konkurrenskraftigare på marknaden.

Återigen, syftet med artikeln var inte att höja upp RKC ovanför andra organisationer inom samma bransch men i vår dualistisk världsbild tenderar vi ofta att diskonfirmera när vissa kriterier inte stämmer överens med våra känslor eller attityder. Bara för att ett företag har amerikanska rötter handlar det inte bara om kortsiktiga kommersiella intressen även om det i slutändan till viss del handlar om vinst till aktieägarna. Och omvänt; på grund av att det är ett kommersiellt företag från USA så betyder det inte att det är befriat från konservativa och stagnerande baksidor bara för att man inte driver gammal klassisk planekonomi.

Slutligen

Avslutningsvis vill jag säga att man blir inte bättre instruktör än vad man gör sig. Jag blir inte på tre dagar en fullfjädrad och megakompetent kettlebellsinstruktör utan håller mig ytterst ödmjuk till dem som under längre tid sysslat med utbildning, både utifrån pedagogisk och kunskapsorienterad basis. Samtidigt är det inte en garanti att du är en duktig instruktör bara för att du hållit på med friidrott i femton år.

Själv ser jag bara positiva fördelar att tillhöra en organiserad kunskapsstruktur som RKC och som befrämjar det jag håller på med - styrka och kettlebellsträning. Men det är upp till var och en hur man vill förhålla sig till sin omvärld, så klart.

Kvalitetsgaranti

RKC-seminarium, 7 december 2008

Foto: Tommy Blom

I söndags anordnade Tommy Blom och Anders Eriksson ytterligare ett förträffligt RKC-seminarium i Krav Maga Academys lokaler i Göteborg, senaste gången var ju den 2o juli. Upplägget handlade återigen om basickunskaper i swing, clean, press, get-up och snatch. De flesta av de 24 deltagarna hade inte varit där förra gången verkade som. Vi höll på från 13:00 till 18:00 med 45 minuters vila/rast efter halva tiden.

Själv tyckte jag det var jättekul även om det var en del repetition från förra gången. För det första är det nyttigt att nöta och repetera grundtekniker, vilket man knappast kan göra för ofta. För det andra är det kul att träffa andra med samma intresse för en i Sverige än så länge ovanlig träningsform, speciellt kul var det att träffa Jocke som jag endast har haft kontakt med via nätet. För det tredje är det kul att kunna få med kompisar som man tror kan tycka om denna träningsform. Jag fick med mig två som bägge svingade på för fulla muggar, speciellt Tina - bra jobbat! För det fjärde är en sådan här happening alltid kul att se framemot där man framför allt har chansen att ställa frågor som man samlar på sig under träningen hemma, tyvärr hade jag fullt upp med att sortera intryck på plats och några ackumulerande frågor lyckades jag aldrig komma på, men det är också typiskt mig.

Anders visade bra övningar för leduppvärmning. Borde faktiskt skärpa till mig med den saken. Man känner sig faktiskt i bra mycket bättre form när man kört igenom kroppen med dessa övningar.

Man visade också skillnaden att göra en press med och utan clean, märkte faktiskt att jag fick en bättre kraft om jag cleanade mellan varje press. Intressant och lärorikt!

Man lät oss utföra en intressant kombination av swing, clean och snatch som påminde lite av kombinationen av snatch och clean & jerk som jag gör då och då. Jag tror att det är mycket bra att sätta ihop kombinationer av dessa grundövningar då man vid varje påbörjat moment måste tänka på tekniken på en helt annat nivå än när man t.ex. gör en massa snatch eller swings efter varandra. Kul och bra kombination!

Tommy och Anders hade också den goda smaken att låta oss pröva på the Pistol (eller enbens-squat). En stor anledning var för att visa hur viktigt det är att ankeln har en god flexibilitet när man utför squats. Det var dock svårt att göra dem där då lokalen har ett mjukt mattbeklätt golv för kampsport och det blev ännu svårare för balansen bakåt kände jag. Överhuvudtaget tycker jag nog inte mattan skapar ett ultimat underlag för kettlebellsträning (förutom Turkish get-up!) man vill ju gärna ha ett fast underlag som man kan skjuta ifrån ordentligt, men det spelar egentligen inte så stor roll vid ett sådant här tillfälle.

Jocke hade med sig Spartans nya klot som jag fick testa och det var en fin kvalité och finnish på dem, blanka och svarta! Handtaget på 24 kg var av tjockleken 38 mm och alltså 3 mm tjockare än Eleiko som jag kör med. De hade ett lite större avstånd mellan kula och handtag liksom många andra klot har vilket verkar underlätta många gånger i snatch och clean då klotet ligger bättre i handen genom att klotet hamnar något längre ned på underarmen. Möjligtvis kan de bli något svårare att snatcha då man får ett något större moment när kulan vänder men det kanske är en vanesak. Dock tyckte jag det blästrade handtaget var väl skrovligt och det sved rätt illa i handen efter några snatchar och där skall läsaren veta att mina händer brukar tåla det mesta. Men som Jocke sa kan man alltid lätt lacka handtaget med hammarlack om man så vill. Alexander har förövrigt god kunskap om lackning då han har pimpat mången klot under året om det är någon som vill fördjupa sig i ämnet. ;)

På tal om Alexander så gjorde han istället en resa till Malmö för att tävla. Mer om det här, här och här.

Själv tycker jag inte att jag gör så mycket framsteg men så här när man jämför sedan förra seminariet för fem månader sedan så har man helt klart kommit ett par steg framåt. Körde denna gång endast med 24 kilos klotet från början till slut, sist rörde jag bara 24 kg i tvåhandssvingen, resterande övningar 16 kg. Efter passet kände jag mig faktiskt inte alls trött eller slutkörd, sist var jag smått skakig i benen och allmänt slutkörd. Så här dagen efter har jag förvisso lite lätt träningsvärk i ben, baksida lår och sätesmuskler men inte i närheten som efter förra gången då jag var sliten resten av veckan efteråt! I armar och överkropp känner jag dagen efter ingenting.

Tack Tommy och Anders för ett väl genomfört seminarium!


Tommy visar hur man gör en turkish get up (TGU) med 40 kg.


Vidare visar även Tommy snatchens principer med 32 kg.

Tommy Blom har även skrivit om seminariet i helgen på sin blogg.

Benpass hemma

Det har varit full fart hela veckan och ligger efter med gymmet så det fick blir ett enkelt och kort benpass samt lite pressar hemma sent på kvällen.

Front squat, 2 x 16 kg: 10/10, 10/10, 10/10
Pistol (one leg squat): 1/1/1/1, 2/2, 2/2, 2/2, 2/2
Overhead squat (one arm), 8 kg: 5/5, 5/5
Overhead squat (one arm), 16 kg: 5/5, 5/5

One arm press, 16 kg: 6/6, 6/6
One arm press + med stöt, 24 kg: 2/2, 3+4/3+4, 3+4/3+4

Kul att kunna träna ben hemma nu när man kan köra one leg squat. Jag måste börja köra mer pressar med KB, ingen bra prestation med tre reps på 24 kg.

RKC:s nya snatchtest har modererats något sedan många ansåg att det inte var helt rättvist. Kolla inlägget Amended RKC snatch test. Nu gäller att man på 5 minuter skall snatcha lika många gånger som man väger i kilo, för mig 84. Det är väl som det är, helt enkelt.

Nytt snatchtest hos RKC!

Oopsidaisy, som man brukar säga. Det numera klassiska snatchtestet vid RKC-certifieringarna har förändrats. I ett inlägg på Dragon doors forum deklarerar Pavel Tsatsouline vad som gäller framöver. Gå in på inlägget New RKC snatch test.

Tydligen skall jag (84 kg) göra 80 snatch på 5 minuter med obegränsade armbyten. Innan gällde 64 snatch under 10 minuter med ett armbyte. Det känns som om mer fokus ligger på kondition och intensitet nu. Någon kommentar om detta någon?

Själv gjorde jag 66 snatch på 6 minuter sist så det verkar kanske inte helt omöjligt att nå 80 på en minut kortare tid.

Träningsvärk

Jag har alltid haft lätt att få träningsvärk. Förr hade jag i princip konstant träningsvärk då jag gick på gymmet fyra dagar i veckan. Jag minns en gång för tjugo år sedan (och 23 kg lättare) när jag inte hade varit på gymmet på ett tag och körde fyra set bänkpress med 30-40 kg och fick en så fruktansvärd träningsvärk att jag knappt kunde gå! Bröstmuskulaturen fylldes med vatten och jag såg ärligt talat inte klok ut. När jag gick lite hastigt eller i trappor, skvalpade dessa omkring och det gjorde så ont att jag nästan grinade. Det tog en vecka innan det lade sig. Numera brukar det inte vara så farligt, träningsvärken brukar mest uppföra sig som stelhet och lätt ömmande. I veckan var det dock annorlunda.

Jag har alltid försökt träna hela kroppen, även t.ex. nacke, midja och framsida skenben vilket medförde en del konstiga övningar och ett och annat höjt ögonbryn från mina gymkollegor. Baksidan lår är en annan kroppsdel som jag försökt angripa på olika sätt. Lårcurlsmaskiner finns det gott om men det finns egentligen inte så många angreppssätt hos dessa än att sitta, ligga eller köra med ett ben. Att få kontakt med baksidan lår genom övningar som marklyft, raka marklyft (stelbent), knäböj, utfall eller liknande har varit stört omöjligt. Alla verkar få det utan jag och det verkar som om ländryggen och gluteus tar vid hos mig istället fastän jag tränat teknik i det oändliga, speciellt i raka marklyft. Nu när jag sitter och här och surfar om saken dök denna sida upp där man beskriver hur man skall låta tårna vila på ett par viktplattor för att få kontakt med hamstrings. Det där har jag dessvärre aldrig prövat, kanske det fungerar.

I vilket fall som helst så medförde söndagens kettlebellsövningar på RKC:s seminarium en fruktansvärd träningsvärk i övre delen av hamstrings. Detta måste ändå ses som ganska anmärkningsvärt med tanke på att jag knappast kan anses som otränad. Alla sprint, plyometrics, kettlebellsövningar, oneleg-squats, utfall, marklyft och alla andra benrelaterade övningar borde ju faktiskt inte medföra en träningsvärk som jag normalt hade för femton år sedan. Men uppenbarligen har dessa muskler aldrig riktigt fått arbeta hårt och det där lilla extra djupet på swingen, med ett explosivt utförande så som RKC:s hard-style innebär, skapade en tydlig belastning på hamstring. Fram till i onsdag hade jag skamligt ont i baksidan lår, nästan som en inflammation vilket även påverkade resten av kroppen med hängighet och allmän irritation som följd. Nästan lite pinsamt då seminariet inte var överdrivet hårt på något sätt.

Nu är det så att jag av denna typ av erfarenheten nästan alltid drar slutsatsen att det som gör ont och är jobbigt är bra för mig, så också denna gång; RKC:s explosiva ballistiska övningar är det som gäller i fortsättningen.

RKC is da shit, helt enkelt.

För den som vill förkovra sig i träningsvärkens mysterium kan gräva ned sig i följande forskningsrapport i ämnet: Re-evaluation of exercise-induced muscle soreness: an immunohistochemical and ultrastructural study.

Hittade denna underbara video på Steve Cotters blogg, njut av god timing och kontroll mellan två KB-kombattanter:



Läs även andra bloggares åsikter om baksida lår, hamstring, hard-style, kettlebell, RKC, russian kettlebell challenge, styrketräning, swing, träning, träningsvärk, juggling, jonglering

RKC-seminarium, 20 juli 2008

Igår var en stor händelse för oss nya kettlebellsentusiaster i Göteorgsområdet. RKC, The Russian Kettlebell Challenge som Pavel Tsatsouline har grundat, har två certifierade instruktörer i Göteborg, Anders Eriksson och Tommy Blom, som bland annat driver siten girya.se. De båda genomförde igår ett mycket uppskattat kettlebellsseminarium i Göteborg där 15-20 glada utövare fick en omsorgsfull genomgång av grundtekniker enligt RKC:s hard-style.

Tog man med sig egna kettlebells reducerades priset vilket resulterade i ett gäng klot, allt från 8 till 48 kg.

Vi startade sessionen med att värma upp lederna (joint mobility) med mycket lärorika övningar som Anders visade och som vidare förklarade att leder har dålig blodförsörjning och därför behöver "smörjas upp" innan de belastas.

På förmiddagen fokuserade man på ballistiska övningar (swing, snatch) och efter lunch på "malande" övningar (press, jerk), så kallade grinds, vilket var vettigt då det hade varit jobbigt att köra cardiokrävande ballistiska övningar efter en något stabbiga lunch som undertecknad åt (hamburgare och pommes på den lokala grillen).

När man efter ett halvår stått hemma i sin ensamhet och lärt sig av Steve Cotters DVD Encyclopedia of Kettlebell och diverse filmklipp på YouTube (samt naturligtvis av min gode vän Alexanders många tips) blir det plötsligt väldigt påtagligt när man går på ett sådant här seminarium och får direkta tips och tillrättavisningar av certifierade instruktörer. Så här dagen efteråt så känns denna nya kunskap oerhörd innehållsrik och matnyttig.

Det var speciellt kul att få lite mer inblick i Pavels teorier i hard-style och vad det skiljer mot t.ex. Girevoy Sport (GS) där även Alexander kort och elegant fick visa hur GS fokuserar på energisparande tekniker för att kunna utföra så många reps som möjligt. RKC:s Hard-style bygger på att göra kroppen stark och förberedd inför andra utmaningar, såsom martial art, friidrott eller liknande, medan GS syftar till att bli bättre på just GS. Lite som att jämföra styrketräning och tyngdlyftning med andra ord.

Jag har genom åren blivit relativistisk och tycker båda stilarna har sina fördelar även om jag har en viss förkärlek till Pavels mer explosiva och kraftfulla stil (läs gärna om saken i fjärde delen i min artikelserie om diskbråck och träning). Pavels teorier om bålstabiltet, andning och anspänning faller mig mycket i smaken men framför allt gillar jag hans förespråkande av tunga vikter. Jag kan dock tycka att det kanske inte alltid är så lämpligt lasta på en otränad nybörjare en 16 eller 20 kettlebell även om man beaktar vissa principer om att KB:en bör ha en viss tyngd för att t.ex. swingen skall kunna utföras korrekt. Själv har jag tränat tungt i alla år och valde ändå att börja med 16 kg den första tiden vilket jag inte ångrar. Jag misstänker att Pavel inte hade tillåtit mig att svinga med lättare vikt än 24 kg om han hade introducerat mig grunderna live. För en vältränad 25-åring är det förståss lite annorlunda.

Den största upptäckten i min egen teknik den här dagen var att jag inte alls spände gluteus eller sträckte ut benen och drog upp knäskålarna så som jag trodde att jag gjorde. Hard-style går dessutom djupare ned i knäna (vid swing och snatch) vilket känns i baksidan lår idag!

Jag kommer definitivt att köra hard-style i fortsättningen, speciellt i de ballistiska övningarna, även om jag ibland kommer att inflika lite längre och mindre energikrävande pass som tar några steg närmare GS. Det är med andra ord snart dags att köpa en 32 kg och kanske en 24 kg till. En dag kanske man kan hantera en 48 kg kettlebell så som Tommy gjorde igår.... *impad*



Turkish Get Up med pass första gångerna.


Tommy förevisar pedagogiskt grunderna för clean (frivändning).


Anders visar hur en One Arm Jerk (stöt) med 32 kg skall se ut.


Tommy förklarar idén med Bottom Up Press....


....för att sedan utföra en.


Anders utför en imponerande Bent Press med 32 kg.


Eftersnack.

Ja, summa sumarum så var detta en otroligt givande dag. Förutom ganska kraftig träningsvärk i baksidan lår så är nu problemet att man fick ett kraftigt sug efter fler KB-seminarier. En halvdag där man bara koncentrerade sig på en eller max två övningar och där man finslipade tekniken med förslag på program för dessa, hade till exempel varit kul. Framför allt blev man ännu mer sugen på en centralt belägen KB/CrossFit-lokal så man slipper släpa omkring sina viktklot till vind, parker och andra ställen i stan.

Ett stort tack till Anders Eriksson och Tommy Blom på RKC som tog detta initiativ och dessutom genomförde dagen med en sådan precision!

Läs även andra bloggares åsikter om kettlebell, girya, girevoy sport, rkc, russian kettlebell challenge, seminarium, anders eriksson, tommy blom, snatch, kettlebellsträning i sverige, kettlebell sverige