Jag har alltid haft lätt att få träningsvärk. Förr hade jag i princip konstant träningsvärk då jag gick på gymmet fyra dagar i veckan. Jag minns en gång för tjugo år sedan (och 23 kg lättare) när jag inte hade varit på gymmet på ett tag och körde fyra set bänkpress med 30-40 kg och fick en så fruktansvärd träningsvärk att jag knappt kunde gå! Bröstmuskulaturen fylldes med vatten och jag såg ärligt talat inte klok ut. När jag gick lite hastigt eller i trappor, skvalpade dessa omkring och det gjorde så ont att jag nästan grinade. Det tog en vecka innan det lade sig. Numera brukar det inte vara så farligt, träningsvärken brukar mest uppföra sig som stelhet och lätt ömmande. I veckan var det dock annorlunda.
Jag har alltid försökt träna hela kroppen, även t.ex. nacke, midja och framsida skenben vilket medförde en del konstiga övningar och ett och annat höjt ögonbryn från mina gymkollegor. Baksidan lår är en annan kroppsdel som jag försökt angripa på olika sätt. Lårcurlsmaskiner finns det gott om men det finns egentligen inte så många angreppssätt hos dessa än att sitta, ligga eller köra med ett ben. Att få kontakt med baksidan lår genom övningar som marklyft, raka marklyft (stelbent), knäböj, utfall eller liknande har varit stört omöjligt. Alla verkar få det utan jag och det verkar som om ländryggen och gluteus tar vid hos mig istället fastän jag tränat teknik i det oändliga, speciellt i raka marklyft. Nu när jag sitter och här och surfar om saken dök denna sida upp där man beskriver hur man skall låta tårna vila på ett par viktplattor för att få kontakt med hamstrings. Det där har jag dessvärre aldrig prövat, kanske det fungerar.
I vilket fall som helst så medförde söndagens kettlebellsövningar på RKC:s seminarium en fruktansvärd träningsvärk i övre delen av hamstrings. Detta måste ändå ses som ganska anmärkningsvärt med tanke på att jag knappast kan anses som otränad. Alla sprint, plyometrics, kettlebellsövningar, oneleg-squats, utfall, marklyft och alla andra benrelaterade övningar borde ju faktiskt inte medföra en träningsvärk som jag normalt hade för femton år sedan. Men uppenbarligen har dessa muskler aldrig riktigt fått arbeta hårt och det där lilla extra djupet på swingen, med ett explosivt utförande så som RKC:s hard-style innebär, skapade en tydlig belastning på hamstring. Fram till i onsdag hade jag skamligt ont i baksidan lår, nästan som en inflammation vilket även påverkade resten av kroppen med hängighet och allmän irritation som följd. Nästan lite pinsamt då seminariet inte var överdrivet hårt på något sätt.
Nu är det så att jag av denna typ av erfarenheten nästan alltid drar slutsatsen att det som gör ont och är jobbigt är bra för mig, så också denna gång; RKC:s explosiva ballistiska övningar är det som gäller i fortsättningen.
RKC is da shit, helt enkelt.
För den som vill förkovra sig i träningsvärkens mysterium kan gräva ned sig i följande forskningsrapport i ämnet: Re-evaluation of exercise-induced muscle soreness: an immunohistochemical and ultrastructural study.
Hittade denna underbara video på Steve Cotters blogg, njut av god timing och kontroll mellan två KB-kombattanter:
Läs även andra bloggares åsikter om baksida lår, hamstring, hard-style, kettlebell, RKC, russian kettlebell challenge, styrketräning, swing, träning, träningsvärk, juggling, jonglering
Jag har alltid försökt träna hela kroppen, även t.ex. nacke, midja och framsida skenben vilket medförde en del konstiga övningar och ett och annat höjt ögonbryn från mina gymkollegor. Baksidan lår är en annan kroppsdel som jag försökt angripa på olika sätt. Lårcurlsmaskiner finns det gott om men det finns egentligen inte så många angreppssätt hos dessa än att sitta, ligga eller köra med ett ben. Att få kontakt med baksidan lår genom övningar som marklyft, raka marklyft (stelbent), knäböj, utfall eller liknande har varit stört omöjligt. Alla verkar få det utan jag och det verkar som om ländryggen och gluteus tar vid hos mig istället fastän jag tränat teknik i det oändliga, speciellt i raka marklyft. Nu när jag sitter och här och surfar om saken dök denna sida upp där man beskriver hur man skall låta tårna vila på ett par viktplattor för att få kontakt med hamstrings. Det där har jag dessvärre aldrig prövat, kanske det fungerar.
I vilket fall som helst så medförde söndagens kettlebellsövningar på RKC:s seminarium en fruktansvärd träningsvärk i övre delen av hamstrings. Detta måste ändå ses som ganska anmärkningsvärt med tanke på att jag knappast kan anses som otränad. Alla sprint, plyometrics, kettlebellsövningar, oneleg-squats, utfall, marklyft och alla andra benrelaterade övningar borde ju faktiskt inte medföra en träningsvärk som jag normalt hade för femton år sedan. Men uppenbarligen har dessa muskler aldrig riktigt fått arbeta hårt och det där lilla extra djupet på swingen, med ett explosivt utförande så som RKC:s hard-style innebär, skapade en tydlig belastning på hamstring. Fram till i onsdag hade jag skamligt ont i baksidan lår, nästan som en inflammation vilket även påverkade resten av kroppen med hängighet och allmän irritation som följd. Nästan lite pinsamt då seminariet inte var överdrivet hårt på något sätt.
Nu är det så att jag av denna typ av erfarenheten nästan alltid drar slutsatsen att det som gör ont och är jobbigt är bra för mig, så också denna gång; RKC:s explosiva ballistiska övningar är det som gäller i fortsättningen.
RKC is da shit, helt enkelt.
För den som vill förkovra sig i träningsvärkens mysterium kan gräva ned sig i följande forskningsrapport i ämnet: Re-evaluation of exercise-induced muscle soreness: an immunohistochemical and ultrastructural study.
Hittade denna underbara video på Steve Cotters blogg, njut av god timing och kontroll mellan två KB-kombattanter:
Läs även andra bloggares åsikter om baksida lår, hamstring, hard-style, kettlebell, RKC, russian kettlebell challenge, styrketräning, swing, träning, träningsvärk, juggling, jonglering
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar