Löpning och OS 1936

Running, VFF: 10 km

För drygt ett år sen prövade jag att springa milen i Skatås och det var verkligen ingen hit - fullvärdig kafkaångest från första till sista löpsteget - och jag hade knappt lust att ens springa till spårvagnen efter det. Nu var det tydligen dags igen, bestämde mig häromdan att göra ett nytt försök.

Det gick mycket bättre denna gång. Startade i väldig lätt joggingtakt första kilometern men ökade sedan på och höll en jämn fart. Lyckades tom öka på sista kilometerna. Vaderna var så klart riktigt mosiga i slutet, speciellt i några av de längre nedförsbackar. Konditionen däremot är avsevärt bättre sen förra året och det är helt klart tack vare Bricanylen som jag lyckats ta mig vidare med min fruktansvärt ansträngda kondition. Tack, AstraZeneca.

Vi har en mycket fin milslinga i Skatås faktiskt! Även om jag har fullt upp med att springa lyckades jag denna gång notera lite natur och terräng också. Lite småkuperad men inte några mördande uppförsbackar är väl en bra av sammanfattning.

Sierra har skrivit en fin bloggpost om tankar under ett löppass. Mina tankar under löppassen däremot slipper ni här, och det ska ni vara glada över. Överhuvudtaget är Liljeros Träninglogg garanterad fri från mina tankar under krävande konditionspass! :)

Och nu till något helt annat.

Fredrik satt och slösurfade häromkvällen och ramlade på Leni Riefenstahls Olympia (Den stora olympiaden), en film om OS 1936. Filmen tillkom ju under en era som idag tyskarna helst vill lägga bakom sig men filmen var ändå på sin tid banbrytande med sin nydanande teknik. Bland annat satte Leni kameror på skenor som idag är ett vedertaget sätt att filma och kallas tracking shot. Filmen var också förnyande i sin estetik och har en suggestiv ton som var lätt att hänfalla åt. Många menar också att standarden för framtida sportjournalistik sattes i Olympia.

Leni Riefenstahl blev snabbt Hitlers favoritregissör, speciellt efter Triumph des Willens (Viljans Triumf), och var en av kuggarna Goebbles stora propagandamaskin. Leni själv hade fullt upp att under efterkrigstiden försöka tvätta bort den naziststämpel som befläckade henne. Som så många andra tyskar hade hon givetvis ingen som helst aning om utrotningsläger, slavar och andra krigsförbrytelser och dog 2003, 101 år gammal ,utan att lyckats övertyga världen om sin oskuld. Så kan det gå.

Nåväl! Grejen är att det finns ett avsnitt i Olympia där man visar en ganska så imponerande Indian Club-uppvisning och någon där ute på nätet har gjort en kortfilm om Olympia som innehåller just denna del. Jag tyckte kanske att det var på sin plats med en liten introduktion enligt ovan innan jag postade en film om nazzeolympiaden 1936 ackompanjerad till toner av Rammstein, om ni förstår vad jag menar. Ni som inte har lust att lyssna på Rammstein eller se en nöjd Hitler invigningstala kan spola fram till 4:00 där Indian clubsen kommer. 

Den som vill se Olympia i sin helhet i elva delar på YouTube (med originalljud och utan Rammstein) kan se den här. Det finns en massa spännande saker att se där vad det gäller löpsteg, hoppteknik och annat!