CICS - Certified Indian Club Specialist

Det blev dåligt med bloggandet från USA, det skall erkännas. Anledningen till det var nog bara slapphet. Fredrik och jag tog några dagars semester i New York på vägen hem och sen blev jag magsjuk veckan efter att jag kom hem. Först nu kommer därför en sammanfattning av dagarna i Minneapolis.

Flygresan gick bra även om atlantöverfarten från Amsterdam gick med det trashigaste flygbolaget i världen, Delta Airways, innehållande flygvärdinnor på ca 120-140 kg stycket (ingen överdrift). Det fick på något sätt fick symbolisera vart vi var på väg. Under överfarten fick vi sällskap av Joakim Bom som tagit sig till Amsterdam på annat sätt.

Vi kom på torsdagen och bodde på Hilton Garden som var ett riktigt bra hotell med pool, bra frukost och mycket tillfredsställande service. Det finns inget mer irriterande än när hotellet fallerar när man är på kurs och har långa dagar - mat och sömn skall helt enkelt fungera. Fredagen tillägnades staden Minneapolis och vi tre såg oss om i en förövrigt ganska misantropisk stad.

Vi var 28 stycken kursdeltagare, egentligen en ganska begränsad skara på en kurs som går en gång per år i ett så aktuellt ämne som Indian Clubs. Dessutom var nästan hälften av oss från övriga delen av världen ätanför USA vilket förvånade både oss och Dragondoor en del. Kanske attraherar den gamla historien och kulturen kring Indian clubs mer i Europa och Asien eller så är det något annat.

Vi gick under första dagen grundligt igenom alla fem övningarna samt en ny grundövning (prep move) innan man började med #1 och #2 som dessutom gjordes knästående och öppen knästående ställning. Det var en ganska stor variation på den tekniska nivån bland deltagarna, jag tror att vi svenskar utmärkte oss bland dem som tränat flitigast innan. En italienare undrade just varför vi svenskar verkade vara så duktiga på detta och påpekade då att i alla fall jag hade tränat varje dag under ett halvår vilket kanske kunde ha lite med det hela att göra.

Andra dagen gick vi lite djupare i den delen som handlar om avslappning, höftposition, mjukhet och flyt i rörelserna. Det visade sig att jag inte bör stå tätt ihop med fötterna då jag inte har full rörlighet i höften. Efter att ha stått ett tag med axelbrett avstånd slappnade jag plötsligt av i hela kroppen på ett helt annat sätt än innan.

På eftermiddagen fick vi instruera mot varandra i grupp och sist tekniktestet. Båda momenten tror jag uppfattades som lite stressande för några, det kändes så i alla fall. Det gick förövrigt bra för min del och Brett Jones hade bara några mindre påpekande om min teknik och jag blev certifierad. Tror faktiskt att det var en hel del som inte klarade testet vilket jag tycker är bra, man skall ha en hög nivå på sådant här. Men det är å andra sidan bara för dem att skicka in en video inom tre månader där man justerat det som fallerade.

Det var bra lokaler - konferens lokaler med heltäckningsmatta - vilket skapade en lugn och tyst atmosfär vilket kändes bra. Överhuvudtaget var det en mycket soft tillställning långt ifrån RKC-certifieringens stress och spring fram och tillbaka. Indians clubs är ju å andra sida en helt annan form av träning än att lyfta och swinga tunga klot. Enda irritationsmomentet var att det inte bjöds på någon lunch vilket inte kändes så bra efter att ha rest så långt för en kurs. Konferenscentrets matutbud var dessutom katastrof.

Dragondoors plan att strukturera upp Dr. Ed Thomas 60-års kunskap om Indian clubs till någon slags pedagogisk överförbar progressiv kursplan är naturligtvis ett jättearbete och med tanke på att vi bara är den andra kullen instruktörer så måste man förstå att det inte finns ett lika stort genomarbetat kursmaterial för instruktörer som t.ex vid RKC-utbildningarna eller CK-FMS. Naturligtvis är det dessutom omöjligt för instrktörerna Brett Jones, David Whitley och Dustin Rippetoe att ligga på Dr. Ed Thomas tekniska nivå vilket man också ödmjukt förklarade under första dagen. Även för dem är detta en resa som ganska nyss påbörjades.

Slutligen vill jag säga att en stor anledning till att kursen blev så bra beror till stor del på personerna Brett Jones, David Whitley och Dustin Rippetoe - tre personligheter som satte guldkant på tillvaron!

Kettlebell Center tänker förvalta och sprida sin kunskap vidare, senare i vår kör vi igång Indian clubs-seminarium, häng på!

Fredrik och jag fick våningplanets handikappanpassade rum.

Konferensanläggningen tidigt på morgonen var lite ödslig.

Brett Jones startade med en introduktion där han beskrev bakgrund och historia.

Joakim Bom, glad som fisken i vattnet!

Alla hade knäskydd vilket behövdes.

DragonDoors två administratörer, Dennis Armstrong och Tammy Drury, var där under hela eventet.

En nöjd Brett Jones.

Gemensam middag på Fogo de Chao, ett fantastiskt stekhus!

Att få med gruppfotot utprintat med diplomet var en fin gest!

Från vänster: Joakim Bom, Brett Jones, Dustin Rippetoe, jag och Fredrik Högström

Indian Clubs [film]

Startade med indian club training i höstas efter ett seminarium med Peter Lakatos. Han gick där igenom de fem grundövningarna som jag nu kört som uppvärmning innan jag tränar, ca fem-sex gånger i veckan. Lite varje dag med andra ord, i fyra månader. Det kändes redan från första gången mycket bra i axlarna, speciellt i min vänstra problemaxel som har strulat i snart två år. Sedan en månad känner jag faktiskt inte tillstymmelse till den punkt i axeln som gjort ont och jag kan inte hitta någon annan förklaring än att klubsvingandet har låtit mina små rotatormuskler arbetat sig friska och ökat mitt rörelseomfång i axeln. Jag har nu också börjat pressa lite grann men jag kommer ta det mycket varsamt med den saken. Jag jerkar, bentpressar, windmillar och snatchar varje vecka så axlarna får allt jobba i toppläget ändå.

I mitten av mars bär det väg till USA och Certified Indian Club Specialist (CICS) så igår eftermiddag ägnade Fredrik och jag oss åt att titta på DVD:n Club Swinging Essential med Dr. Ed Thomas, Brett Jones och Gray Cook. Förutom de specifika övningarna var det mycket diskussion om träning i allmänhet och aspekter om hur människans rörlighet och core-stabilitet har minskat i det moderna samhället. Bland annat menar man att människor idag även vill lära sig nåt när de tränar och inte bara träna för tränandets skull, kanske en trend, Sådant är kul att höra när man lägger så mycket fokus på teknik och nya rörelsemönster. Indian club handlar därför inte bara om rörlighet och mobilitet i axlar utan även om hållning och stabilitet i hela kroppen. Det är inte så lätt att låta armarna svinga i specifika rörelsemönster och låta resten av kroppen vara still och stabil utan att till exempel kompensera genom att röra höften fram och tillbaka. Komplext!

Filmvisning i lokalen

Filmade även för första gången mig själv när jag svingade och någon frågade om jag kunde lägga upp en sådan film så gör jag det här nu. Vill påpeka att detta verkligen inte är korrekta rörelser med indian clubs, det finns till exempel rörelser i både ben och huvud som jag får jobba med samt lite konstiga rörelsemönster med vänster arm. Jag går igenom övningarna 1-5 men gjorde tydligen en rockad med fyran och femman i slutet. Filmen hackar tyvärr på några ställen, vet inte varför det blev så.

För snart två månader sedan slog jag en klubba ordentligt i skallen och svullnaden gick aldrig riktigt ner efteråt. I veckan gjorde jag en repris, exakt på samma ställe. Jag kan tyvärr inte beskriva i ord hur det kändes. Kanske en bild kan förklara...

När jag satt och kollade Dr. Ed Thomas igår lade jag märke till nåt lustigt. Precis på samma ställe där jag har slagit i har han två prickar. Har han fått permanenta förhårdnader i pannan genom åren..?

Certified Indian Club Specialist (CICS)

Den 12-13 mars 2011 åker Fredrik och jag till USA för en certifieringskurs i Indian Clubs - The Certified Indian Club Specialist (CICS) Workshop. Skall bli kul som f*n, framför allt att åka till USA igen men naturligtvis också att lära sig mer om att snurra indian clubs. Jag var där -90 under tre månader och korsade hela landet från öst- till västkust med Greyhoundbuss så det skall bli kul att återuppleva detta minst sagt märkliga land så här tjugo år senare.

Kursen annordnas i St. Paul, Minnesota, av Dragon Door och enda kravet är att man är certifierad RKC eller HKC. Master RKC, Brett Jones håller i själva kursen.

Fick därför ett par av Dr. Ed Thomas original indian clubs från Dragon Door i veckan då dessa ingår i kursavgiften. De vi köpte på Peter Lakatos kurs är av trä och något tyngre än den minsta varianten från Dragon Door. Nu har jag kört några veckor med träklubborna och vant mig vid dessa till viss del så det var lite med viss tveksamhet jag började svinga de nya i fredags. Vet inte vad det var men de kändes lite konstiga i början. Men nu efter några gånger så måste jag säga att dessa känns mycket mer balanserade och mycket lättare att få ett mjukare flyt i rörelserna med. De är dessutom lite mindre till storleken och därför mindre risk att slå ihop bakom ryggen vilket händer när man är nybörjare som jag.