Jaha, då var det dags igen för en självplågardag i skogen med Sierra, Malin och Chunhua. Denna gång sprang vi 11,5 km och anmälde oss som företagslag. Egentligen inte min grej att hoppa på en gruppanmälan men jag föll till föga i något svagt ögonblick och sa ja efter förra loppet i våras. ;)
Sierra gjorde ett kanonlopp, fastän hon hade det riktigt motigt under i stort sett hela de 11,5 kilometrarna galopperade hon in på tiden 1:07:31! Malin och Chunhua var inte så mycket sämre de med tiderna 1:09:37 respektive 1:14:27! Starkt jobbat, det var ett riktigt jobbigt lopp och alla i FiveFingers givetvis! Totalt hamnade Kettlebell Center på plats fyra av nio, och det tycker jag faktiskt är mer än godkänt!
Jag då? Vaknade ovanligt pigg klockan åtta och kände direkt att det var en bra dag. Den känslan är skön att ha när något jobbigt väntar. Starten gick 12:15 och valde att inte äta något innan, förra gången åt jag i alla fall lite nötter. Bara kaffe alltså. Spännande eller hur - 15 timmar utan mat och sen 11,5 terränglöpning?
Tog det som vanligt piano i starten och lade mig ganska långt bak. Det får man äta upp senare då det ökar sannolikheten att man måste springa om någon och det var sjukt jobbigt att göra det på den här banan. Överlag var det en mycket tuffare bana än den i Skatås, verkligen "terräng" i ordets rätta bemärkelse - hopp över stockar, klättra på alla fyra uppför branta bergspartier, våtmarker och annat oländigt. Att springa om tog så mycket på krafterna att man helst lät det vara. Jag tog det ganska lugnt, helt enkelt.
De första sex kilometerna gick snabbt, blev riktigt förvånad när jag såg 6 km-skylten. Brydde mig inte om första vätskekontrollen som kom redan efter 2 km, utan sprang förbi. Vid 7 km kom nästa vattenhål och fuktade mest strupen snabbt. Halkade bara till en enda gång och med tanke på underlaget så var det nog en bedrift. Faktum är att man är ganska noga med var man sätter ned foten när man springer med FiveFingers så man tar det nog lite lugnare än om man haft terrängskor med dubbar.
Men vid 8-9 km blev det helt fruktansvärt. Tror det var flera långa uppförsbackar i sjukt jobbig terräng som tog knäcken på mig. Det är exakt vid såna här tidpunkter i livet man ställer sig frågan ungefär tio gånger i minuter vad fasen man håller på med. Jag började vid något tillfälle tänka på termen "5 Whys" men kom bara fram till ett svart mörker varje gång jag försökte komma ner till nån slags bottenorsak.
Vid 10 kilometer började det gå nedåt igen och jag fick återhämta mig. Krafterna kom tillbaka och jag kände mig hyfsat fräsch när jag sprang i mål på 1:23:38, faktiskt bara 8-9 minuter sämre än den vanliga Skatåsmilen vid omräkning. Jag var dessutom fräsch efteråt och mår bra nu (mentalt alert och inte speciellt stel i kroppen) så jag är nöjd med min insats. 11,5 km är det längsta jag sprungit i mitt liv dessutom. Vaderna var det inga problem med alls, men i terräng uppstår oftast inte det problemet.
Vinnaren, Andreas Svanebo, tog sig runt på 46 minuter, hur det nu ens är möjligt.
Om jag jämför med när jag sprang första gången 2011 (5 km) så är det som natt och dag, kanske inte tidsmässigt men hur jag känner mig under och efter loppet. Den gången fick jag gå och lägga mig efteråt och blev mig inte lik förrän 24 timmar senare.
Det gick alltså bra trots att jag inte åt innan. Direkt efteråt fick jag i mig en liten påse med 70 gram torkat kött och nötter. Inte för att jag var hungrig utan mest för att jag tänkte "det är nog bäst". Först vid 17 åt jag åtta bitar sushi. Normalt brukar jag äta 12-14 bitar och var helt enkelt inte speciellt hungrig. Klockan nio på kvällen satte jag i mig en 400-grammare entrecote. Den satt bra!
Har ju ytterligare en positiv upplevelse av att träna på tom mage för några veckor sedan och det är onekligen lite intressant. Mina upplevelser med periodisk fasta blir bara bättre och bättre ju längre tiden går. För er som vill läsa mer rekommenderar jag Styrkelabbets introduktion i ämnet, efter det kan ni gå till källan - Leangains. Martin Berkhan på Leangains skriver dock rätt svårläst engelska tyvärr.
Självklart lite bilder och målfoton också!
Borde sett värre ut!
Åh, tack för länken! :)
SvaraRaderaLåter som att du hade en intressant upplevelse med dig själv där ute i skogen. Det är lite som ett snatchtest med löpning: En resa genom sinnet. :) Fast i och för sig, vid ett snatchtest hinner man kanske aldrig riktigt komma igång med de negativa tankarna innan det visar sig vara slut....
Jag är inget överdrivet fan av löpning heller, men ändå är det något som lockar efter att ha läst det här inlägget.
Förresten angående periodisk fasta så har jag nu den här veckan även anammat leangainskonceptet mer i sin helhet, det vill säga detaljer som mer kolhydrater på träningsdagar och liknande. Får la se om jag märker någon skillnad.
Ha det pént! :)
Ja, visst kan det bli intressanta samtal med en själv ibland. :)
SvaraRaderaHur länge har du nu kört på IF?
Haha, läste återigen första meningen i inlägget. Sätter ribban så skönt med "Jaha, då var det dags igen för en självplågardag---". :D
SvaraRaderaOj, bra fråga du. Det är ju en sån där grej som jag ofta har gjort 3-4 dagar i veckan av ryggmärgsbeteende. Har hållt på med det från och till sedan 2007 ungefär.
Det är sällan jag anammar det fullt ut dock, och nu tänkte jag som sagt även följa Martins variant av IF. Har bara gått några dagar utav det hittills.
:)
SvaraRaderaOk, intressant att se hur det går!