Blev häromdagen introducerad om Valentin Dikul, en före detta cirkusakrobat som bröt ryggen under ett uppträdande. Han vägrade dock acceptera att han aldrig skulle kunna gå igen. Efter många år av idogt hårt tränande kunde han slänga rullstolen och så småningom bland annat utföra snatch med 80-kilos kettlebells. Idag har han ett rehabcenter som specialiserar sig på rygg- och nervskador. Hans teorier bygger på att om inte de direkta och vanliga nervbanorna kan ge signaler till en viss muskelgrupp finna det mängder av närliggande muskler som kan ta vid. Även indirekta nervbanor mellan muskler kan också få de icke fungerande musklerna att röra på sig.
För mig är det såklart jätteintressant då jag har en nervskada efter ett kraftigt diskbråck förra året (se artiklar om detta i högra kolumnen). Förvisso vet jag att träning kan underlätta rehab i liknande fall men detta att det finns nervbanor mellan muskler som kan vidarbefodre signaler var nytt och kanske värt ett försök.
Framför allt är det vänster vad som inte fungerar som den skall men också delar av baksidan lår. Vaden påminner sig dock mest när man rör sig, speciellt märker man detta om man tränar sittande vadpress vilket torde betyda att det framförallt är den djupa soleus-muskeln som fungerar sämst. Med den vetskapen tillsammans med Valentin Dikuls principer och devisen "det som inte dödar det härdar" kanske kan tvinga muskeln till lydnad.
Jag avser därför utsätta mig för ett långsiktigt försök. Varje dag tänker jag utsätta soleus för ett helvete enligt bilden nedan. Med två stycken 16 kg kettlebells och en 24 kg (tot. 56 kg) skall jag pressa ut så mycket det går minst en gång varje dag. Detta gjorde jag första gången idag och det märktes i flera timar efteråt, vaden var alldeles matt. Helt klart rätt väg.
56 kg sittande vadpress med NE som fotstöd.
Senare blev det sprint8 på gräsunderlag. Skenbenen och benhinneinflamationen känns mycket bra sedan vattenmassagens intåg i mitt liv. Jag joggade en knapp kilometer som uppvärmning och det kändes i varje cell i kroppen! Tror att det snart är dags att börja med lite längre distanser då benet verkar kunna fixa det numera.
Efter sprinten körde jag plyometrics upp för djävulstrapporna. Hoppandes på ett ben (vänster resp. höger) uppför 25 trappsteg x 2. Vänster ben hotade ett tag med kramp men den lätte gick jag inte på. Misstänker en viss träningsvärk imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar