lördag 26 december 2009

Snatch och handstyrka


Inga känningar i axeln efter snatchen sist så det är väl bara att köra på antar jag.

Snatch, 16 kg: 10/10, 10/10
Snatch, 20 kg: 10/10, 15/15, 15/15, 15/15, 10/10

Fyra månaders uppehåll är inget man fixar på ett par dagar. Jesus, det känns både i grepp och kondition att snatch á la hard-style är lite utöver den vanliga träningen. Jag är ju dessutom motståndare till att krita händerna (eller magnesium) då jag ser detta som ett hjälpmedel (såsom remmar, viktbälten och annat) så mitt grepp idag var inte vad det brukade vara.

Att RKC tillåter krita beror egentligen bara på en sak - säkerheten. Hade det inte varit för att RKC har säkerheten högt upp på agendan skulle man antagligen inte "tillåta" krita, men då risken ökar att tappa klotet om man har mycket handsvett så säger man att det är okej. De flesta som får uppslitna händer använder dock krita då motståndet och strävheten ökar mellan skinn och handtag vilket gör det lättare för huden att slitas av. Ofta är motmedlet mot det mer krita eller magnesium vilket medför att händerna slits sönder ännu mer. Såg en del av detta på RKC-certifieringen. Men det finns faktiskt vissa med ymnig handsvett som ändå inte använder krita (den som känner sig träffad får gärna räcka upp handen!). Jag själv har dock väldigt torra händer och har bäst grepp på sommarhalvåret eller när mina händer är lite lagom fuktiga. Tur i kettlebellhantering men mindre lyckosamt under vinterhalvåret med självsprickor och annat elände.

Resultatet av magnesiumpulver och andra liknande derivat.
(Inte mina händer)


Stärk upp handstyrkan istället för att underlätta träningen med en massa hjälpmedel, du är inte starkare än din svagaste länk! ;)

CrossFit Stockholm gjorde en kul WOD-video för ett tag sen:


7 kommentarer:

  1. Kul att du har dragit igång med snatchen igen! Håller med om att krita är lite av en återvändsgränd, framför allt om man ska göra många reps. Dessutom är det psykologiskt. Vänjer man sig vid krita kommer handsvetten som ett brev på posten.
    När jag klättrade som mest fick jag handsvett blott när jag tänkte på klättring! Lite som med med Pavlos hundar.
    Hoppas kunna komma till CFG snart!

    SvaraRadera
  2. Exakt, visst är det psykosomatiskt, som med alla trygghetsförsäkringar som man tillvänjer sig med.

    Minns när jag hade handledsskydd i början men när jag väl bestämde mig för att plocka bort dem så var det egentligen inga problem efter några veckor. Fastän jag hållit upp nu i fyra månader känns det inget alls där klotet träffar handleden. Detta beror på att jag har lärt mig en teknik att mjukt möta upp klotet. Detta hade jag knappeligen lärt mig om jag använt handledsskydd.

    Bara steget att kunna stå barfota när jag har den möjligheten är en frihetskänsla. Snart står man väl där naken i köket.... ;)

    SvaraRadera
  3. PS. Kör på CFG på måndag och tisdag 17:30.

    SvaraRadera
  4. Handledsskydd? Det var nåt nytt. Jag undviker magnesium oftast, men tar till det ibland, ungefär som med mixat grepp vid marklyft. Det här med dragremmar kommer jag nog aldrig använda, men jag har förstått att det kan finnas användningsområden för det med, men då ska det ju vara för att man försöker specialisera sig på något (tex tyngdlyftning). Ett sånt där bälte har jag testat en gång, kändes väldigt märkligt.

    SvaraRadera
  5. Rätt vanligt med handledsskydd faktiskt men visst finns det nyanser även här. Ett 16-kilos Eleiko-klot t.ex. hamnar högt upp på den hårda delen av handleden och kan göra mycket ont i början, därför är det ibland lätt att vänja sig vid handledsskydd. Andra klot har längre avstånd mellan klot och handtag och utgör inte samma problem.

    Vid riktigt tung lyft har man ju inte slitagets baksida på samma sätt som vid högrepetitiva övningar så då kan jag förstå att man använder magnesium. Använde själv dragremmar förr (latsdrag, rodd och marklyft) men lade ner det. Det tog ett tag att vänja av sig men snart var jag uppe i samma tyngder som med dragremmar. Använde även bälte så fort jag fick chansen förr, det blev verkligen ett "psykologiskt" skydd mer en ett vettigt och användbart hjälpmedel. Det var mentalt svårt att vänja sig av med det men det gick. De som lyfter riktigt tungt kan förståss ha användning för det, kanske för att förhindra bukbråck eller liknande.

    Men jag tycker i alla fall att Pavels "The Naked Warrior" är ett bra begrepp att beskriva vad man bör sträva mot! :)

    God fortsättning på julen!
    http://dragondoor.com/b28.html

    SvaraRadera
  6. Härligt att det verkar funka med snatchen igen!
    God fortsättning på er!

    SvaraRadera