måndag 19 januari 2009

Nu skall vi prata känslor - och snatch


Ärligt talat, helt fräck känner man sig inte när man skall ned till 16 kg igen och köra snatch. Men för att citera en yoga-lärare: "Det är som det är." Dessutom känner jag mig allmänt bitter idag och inbillar mig därför att den lutheranska vägen att avsluta dagen blir helt jättestrålande; pinas under vomax-former med mesvikter. Skall jag förnedras efter att inte ens ha klarat av tio set? Som offentligt självspäkingsevent passar ju faktiskt bloggformatet kanoners.

TGU: 1/1+1/1+1/1+1/1+1/1

VO2-max:
Snatch,16 kg: [6 reps per 15 sek / vila 15 sek] x 40

Totalt: 240 reps, 3840 kg på 20 min.

Jaha. Förnedring blev det inte men lite underligt resultat kanske. Skall man göra så här många första gången? Ärligt talat hade jag lätt kunnat köra 10-20 set till men det blev så otroligt långtråkigt och jag är ingen långdistansare av just skälet att det blir så utomordentligt långtråkigt. Det blev i och för sig många kilo på kort tid men det känns som att jag får öka vikten om jag skall stå ut rent psykiskt. Men VO2 max-testet, då? Jag vet inte ens om jag klarar ett 20 kilos klot i ett sådant test och hur kan det komma sig? Jag är förvisso en ganska märklig person ibland men jag trodde att min kemiska och biologiska sammansättning var den samma som övriga 7 miljarder människor. Skall jag köra 30 minuter sånt här i fortsättningen så kan jag lika väl gå ut och jogga eller nåt. Grinig? Ja.


Svettigt blev det i alla fall, men sjukt långrandigt som sagt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar