En av de bloggposter som tycks läsas allra mest här är när jag jämförde
två olika kettlebells för snart två och ett halvt år sen. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess och idag rekommenderar jag egentligen bara ett klot -
Dragondoors RKC kettlebells - vilket också kan läsas i kommentarerna i samma bloggpost. Det är ju ingen hemlighet att jag har intressen i
Kettlebell Center som ensam distribuerar och säljer dessa i Sverige, och självklart kan jag av denna anledning ses som jävig i sammanhanget, men samtidigt är detta min privata blogg och sålunda bestämmer jag själv över vad som skrivs här. Läsarna får sedan själva bilda sig sin egen uppfattning. Det är som det är, helt enkelt.
Jag tycker i alla fall att det är på sin plats att uppgradera den där gamla bloggposten och gå igenom vad det är man egentligen köper när man köper ett järnklot med handtag. Kettlebells är populärare än någonsin och kanske kan jag bidra lite i rådvilligheten att köpa kettlebells även om jag inte kan betecknas som helt och hållet objektiv.
Kettlebells av gjutjärn
Jag har känt och testat en hel del gjutjärnsklot under årens lopp. Många av dessas egenheter vänjer man sig vid men en del klot är dock så undermåliga att man inte vänjer sig vid dem alls. I värsta fall generar de skador på grund av detta.
Eleiko har förövrigt en bra kvalité och finish på sina kettlebells men deras handtag har samma mått som tävlingskloten (se nedan) vilket gör att de hamnar högt upp på handleden. Detta har ingen större betydelse när man kör med de större kloten - typ 32 kg (ungefärliga storleken av ett tävlingsklot!) eller tyngre - men med de mindre kloten hamnar tryckpunkten högt upp på handledens hårda bendel när man till exempel snatchar. Jag har fortfarande en öm punkt på min vänstra handled från tiden för 2-3 år sen då jag snatchade en del med Eleikos 16-kilosklot. En av anledningarna är att när den ligger så högt upp är det svårt att möta klotet mjukt i snatchen för att på så sätt minska stöten mot handleden. Ett annat problem är att det oftast är hårt ben och brosk just där den träffar, längre ner finns det muskelvävnad som dämpar.
Eleikos hammarlacksyta är i och för sig ganska slitstarkt men om den väl lossnar skapas det tunna vassa flagor som inte är så trevliga.
Black Elite var också ett helt okej klot, snatchen fick en väldig mjuk rörelse då handtaget var lite vidare än andra vilket också gjorde snatchen något långsammare. Bra var den också i pressar då man fick tyngdpunkten längre ned. I snatchen blev den samtidigt en utmaning då den fick en lite större bana. En ännu större utmaning var greppet som i alla fall jag upplevde var glatt. En liten egenhet med dessa klot var också att greppet blev tjockare vid högre vikt, 48-kilos klotet var helt groteskt tjockt!
Den senare typen av kettlebells har en mycket len och jämn yta vilket man får genom att man sprutar på någon form av plastiskt spackel som bildar ett hårt ytskikt. Detta jämnar ut ojämnigheter, gropar och håligheter vilket lätt döljer sämre gjutpressning. Det millimetertjocka ytskiktet har dock nackdelen att gå sönder och lossna när man t.ex. slår ihop två klot mot varandra. Räkna själva ut hur det känns när du skall göra hundra snatchar om handtaget har tappat bitar av detta ytskikt (se hur det ser ut när jag för två år sen
målade om handtaget på ett Elite-klot). Så när ni träffar på högglansiga eller väldigt släta och jämna kettlebells, som utan tvekan ser mycket eleganta och snygga ut, så räkna med att detta ytskikt lätt kan slås sönder vilket gör dem både fula och kan skada dina händer (notera några av de slitna kettlebellsen i den andra filmen nedan).
Jag tänker inte gå igenom alla kettlebells på marknaden - de ovan var mest för att jag redan nämnt dem i den gamla bloggposten - men det finns numera en uppsjö av olika varianter av gjutjärnskettlebells, fler och fler märken dyker upp. Alla har de dock gemensamt att de vill de försöka kopiera originalet -
DragonDoors RKC kettlebells. Man säljer till och med vissa som är
gjorda av plast vars vikt man kan variera genom att fylla dem med sand eller vatten. Det finns kettlebells vars handtag sliter upp handen efter ett par snatchar och andra som har gummihandtag. Det finns
kettlebells på Rusta dags datum och snart dyker de upp även både på Lidl och Gekås i Ullared. Tyvärr hjälper det inte att informera folk om att kvalité kostar pengar. Även vänner till mig som vet vad jag håller på med köper kettlebells i plast eller på Rusta för 69 spänn. Det är då jag gråter om nätterna och grannarna nästa dag frågar hur det är fatt.
DragonDoors RKC kettlebells är beprövade och har producerats i över tio år. Det är originalet som alla vill kopiera och efterlikna. De har i mitt tycke en perfekt storlek och tjocklek på handtaget som fungerar bra för både enarms- och tvåarmsövningar, de ligger förträffligt i rack och finishen är ypperlig. Numera är dessutom lacken applicerad i elektrolysbad vilket gör ytan ännu mer tålig än innan. De är heller inte dyrast på marknaden. De som väl har börjat träna med RKC Kettlebells vill gärna inte byta till något annat.
Köp efter beprövad erfarenhet och kvalité, inte enbart utifrån priset. Det lönar sig i längden och du slipper ångra dig, tro mig. Bor man i Göteborg med omnejd kan man dessutom komma ner till oss
på fredagar mellan 15:00-19:00 och känna på dem.
DragonDoors RKC Kettlebell
Kettlebells för tävling
Tävlingskettlebells, eller competition bells, är en helt annan grej. Meningen med kettlebells för tävling (girevoy sport eller kettlebell sport) är att det skall finnas standardiserade mått så att alla kettlebells är lika stora på grund av rättviseaspekten. Detta medför att man har ett hålutrymme inuti kloten istället för variera den yttre storleken. Det är av denna anledning som man har olika färgkoder för olika vikter, t.ex. grön för 24 kg. Hos bra competition bells med god kvalité varierar man storleken på denna hålighet för att på så sätt variera vikten. Detta innebär olika formar för varje vikt - precis som för gjutjärnsketlebells -vilket gör dessa klot av stål ganska dyra att producera.
Oftast är dock tävlingskloten som säljs på marknaden av ganska usel kvalité. De görs från en och samma form och fylls med en massa järnskrot och träbitar för att fylla ut hålutrymmet och få upp vikten. Detta gör dem obalanserade och ibland helt oberäkneliga. Den lägre kvalitén gör också att
lacken lätt lossnar vid minsta stöt och vissa får till och med bucklor lika lätt.
Girevoy sport-utövaren Alexander har flera gånger dissekerat dessa klot, nu senast ett par
Compact Competition Kettlebells. Det visar sig att de som vanligt innehåller en massa skrot och skräp som gör dem obalanserade (
se film här). Men som sagt, man får vad man betalar för.
Tävlingsklot säljs även som fitness-kettlebells, alltså för träning. Jag har aldrig riktigt förstått poängen med det och den enda fördelen jag kan komma på är att de lätta vikterna har större kontaktyta mot handleden (till skillnad från Eleiko) vilket gör det mer skonsamt om man inte har så bra teknik. Samtidigt är handtaget ganska litet och sitter därför lite trångt i rack i jämförelse med andra kettlebells. Vad jag vet finns tävlingskloten i bara sex storlekar (8, 12, 16, 20, 24 och 32 kg). Hoppet mellan vikterna är kanske lite väl stort vilket inte gör dem helt ultimat lämpade för träning
Handtagen på tävlingsklot är alltid 35 millimeter tjocka och relativt smala i jämförelse med gjutjärnsketlebells. Detta innebär mindre ytan att hålla i - och mindre ytfriktion - samt därmed också jobbigare att hålla under en längre tid. De som har riktigt stora händer kan dock låsa tummen över pekfingret vilket såklart underlättar. De har dessutom en ren putsad stålyta utan lack som gör dem ganska glatta, därför krävs det ofta krita för att klara av att hantera dem.
Slutligen
Var kettlebells tillverkas tycker jag egentligen inte har någon som helst betydelse ur kvalitetssynpunkt, vilket andra av någon anledning ofta lyfter fram. Själv menar jag att de flesta idag har sin tillverkning i Asien och att det egentligen inte har med saken att göra, saker blir inte per automatik sämre bara för att de kommer från Asien eller någon annanstans i världen. Jag tycker faktiskt det gränsar till västerländsk arrogant överlägsenhet om man hävdar motsatsen. Snarare handlar det om kostnader i material- och produktionsled och vilken nivå man lägger detta på. Kostar en kettlebell hälften av vad andra kettlebells gör av god kvalité normalt kostar, ja, då skall man bli lite misstänksam. God kvalité kostar var du än är i världen.
Jag har nedan samlat lite videogenomgångar om olika gjutjärnskettlebells. Många av märkena säljs ju bara i USA men det kan vara kul att se jämförelserna ändå. Man snackar tyvärr inte så mycket om hur de ligger i handen etc. vilket är lite synd.
Som jag sade redan från början skall denna artikel inte ses som en helt objektiv analys men den är definitivt ärlig utifrån vad jag anser om kettlebells och vad jag tycker att de skall kunna leverera. Jag hoppas i alla fall att det hjälpte någon läsare att komma fram till rätt beslut om att köpa rätt kettlebells.
Uppdaterat 30 januari 2015: Jag har gjort en ny kettlebelltest, denna gång mellan RKC och Rogue. Läs mer här >>>
