Krönikören
Hanna Fahl skrev i torsdagens SvD om FiveFingers. Det tycker jag är bra - ju mer uppmärksamhet dessa guds gåva till marknaden får desto bättre. Även om krönikan just är en krönika och inte innehåller alltid helt och hållet faktariktiga yttranden, utan även en hel del av skribentens känslomässiga uttryck, så vill jag ändå sakligt bemöta vissa av Hanna Fahls påståenden.
Man kan tycka vad man vill om
natur- och stenåldersromantik. Själv kan jag tycka det går till överdrift ibland och när saker och ting går till överdrift blir man lätt förblindad. Då det dessutom finns en gammal ådra av fascistoida drag i den naturromantiska eldsflamman, i form av socialdarwinism och liknande rörelser, blir jag personligen också extra vaksam när det börjar spåra ur. Samtidigt tycker jag mycket av dess innehåll är intressant så länge man baserar det på fakta, inte alltid nödvändigtvis vetenskapligt bevisat, utan att man blir alltför emotionellt engagerad. Kan man genom nya synsätt, utanför den positivistiska taggtrådsinhängnade rastgården, ge positiva fördelar och nyttoeffekter ser jag det som fullständigt vansinnigt att inte utforska området vidare. Jag är med andra ord pragmatiker.
Det finns två huvudsakliga aspekter med nyttan av FiveFingers. Det tycks som om Hanna Fahl har hakat upp sig på det "ursprungliga" och blandar in både surdeg, kolonilotter och till och med naturalisten
Thoreau. Själva den rationella poängen med att springa barfota, eller med FiveFingers, missar hon nästan helt i passagen "
hela ens kropp ska tydligen återgå till någon sorts primalposition och uppnå den ultimata vinkeln mot marken" även om hon i samma andetag slänger in en brasklapp om att hon egentligen inte vet något om saken. Mig lurar hon dock inte med den typen av argumentationsfel då man som novis SvD-läsare nu kan tro att det handlar om en återgång till stenåldersliv vilket faktiskt inte är relevant alls. Vi behöver bara gå tillbaka till 1972 när Nike-grundaren Bill Bowerman
placerade en bit gummi under hälen på den dåvarande helt platta löparskon då allt barkade åt skogen. Innan denna tid hade vi förvisso vanliga skor med klack som
inte var speciellt nyttig för vår hållning men den skadliga löpningen med hälisättning kom till följd av den moderna löparskon. Foten är konstruerad för att framfoten och ett lätt böjt knä skall agera stötdämpare under kroppen - inte framför - vilket nödvändigtvis inte betyder att man måste springa med FiveFingers utan med vilken sko som helst som har minimal uppbyggnad under hälen i förhållande till framfoten.
Den andra aspekten med FiveFingers handlar om att den skyddande moderna skon förhindrar att fotens 200.000 nervtrådar, 26 ben, 20 muskler, 33 leder och mängder av ligament får röra sig och dagligen användas i full utsträckning. Detta medför att fötterna förtvinar, lite som att gipsa ett ben för att använda en metafor. Detta gäller alltså inte bara löparskor utan alla typer av dämpande skor som man dessutom förser med extra mjuka inlägg. Jag har själv hamnat i denna onda cirkel med ömma hälar som jag försökt lindra med mjukare skor och ännu mjukare inlägg för dyra pengar och som jag snabbt blev beroende av. Efter ett tag fick jag även använda mjuka tofflor hemma inne i lägenheten för att det inte skulle ömma och göra ont i hälarna. Idag försöker jag använda mina FiveFingers, eller vara helt barfota, så ofta jag kan och sakta men säkert har mina hälar blivit tåligare och fötterna starkare och smidigare. Det finns dock vissa brasklappar för människor som ofta står still under lång tid på hårt underlag där kanske
MBT-skor skulle kunna vara ett alternativ. Men så länge man rör sig och verkligen låter foten arbeta så stärker du fötternas alla muskler vilket i sin tur leder till mer tåliga fötter. Att till exempel naturfolk ser ut att ha "platta" fötter beror på att
hålfoten är fylld med muskler, inte att hålfoten är utplattad.
Det verkar som just modellen
Speed i FiveFingers sortiment har slagit väl ut Sverige, antagligen för att den mer ser ut som en
sko. Samtidigt verkar den också provocera folk utifrån hur en sko skall se ut. Samtidigt är också Speed den modell som skyddar foten mest med en något tjockare sula, en överdel och en hälkappa som håller ihop foten mer, den är därför en bra barfotasko att börja med. Dock är det modeller som
Classic, Sprint och KSO som har den mesta barfotakänslan. Allra bäst är det förstås att vara helt barfota om det är möjligt!
För att återgå till vetenskapen om det sköna, joggningens estetik och Hanna Fahl så är utseendet på dessa skor själva lösningen för våra underutvecklade och sjuka fötter. Genom det provocerande utseendet uppmärksammas fötterna på ett helt nytt sätt och genom samhällets kommersialism köper vi nya fräcka FiveFingersmodeller så fort de dyker upp. Det blir helt enkelt fräckt, inne och mode att ha FiveFingers på fötterna. Det blir inte per automatik negativt bara för att det stämplas kommersiellt, i det här fallet är det själva nyckeln till fotvård och hälsa. Själv rekommenderar jag att man har åtminstone tre olika FiveFingers hemma som man kan växla mellan.
Så summa sumarum tackar jag dig Hanna Fahl för din krönika, nu kommer ännu fler folk köpa FiveFingers och känna lyckan med starka levande fötter! Och släpp nu dina hang-ups om vad som är ursprunglighet och spring och köp ett par FiveFingers. Det kommer dina fötter må bra av. Men var försiktig och ta det lugnt i början, dina fötter har blivit hyperkänsliga för yttre stimuli.
Tack Rikard för artikeltipset!